Om natten
Den våta asfalten glittrar av ilska då den dränkts av ett lömskt regn. Den ensamme pundaren har slutat gå och sitter med ögon som ser gatljusen dansa lutad mot Dressmans skyltfönster. En lampa tänds i ett av de mörklagda hyreshusen. Skuggan av den olycklige tröstätaren visar tydligt vart kylskåpets skatter finns. Securitasbilen glider fram över de tomma gatorna med en gråtande, snorig och nyskild väktare vid ratten. Utanför biblioteket sover stadens enda uteliggare lyckligt omedveten om att katternas omåttliga hunger slukar den halvätna tonfiskburken. Sedan kommer de fram, de som bara syns på natten. En två meter lång, gammal krokryggig dam klädd i en svart skinnlångrock och slokhatt går sakta över torget med en vit get bredvid sig. Två dvärgar i clowndräkter kommer springande mitt i gatan som om de vore jagad av satan själv. Pundarens ögon observerar allt, analyserar och han börjar le. En trebent räv stryker fram över huvudgatans huvudlösa planering med en korp sittande blick stilla på dess rygg. Om natten syns och hörs det som dagen skrattande skulle spy på. Morgondimman smyger in över gatorna och pundaren sprätter upp och skyndar därifrån, brandrök är äckligt tänker han samtidigt som han spottar ur en två dagar gammal snusprilla. De sällan sedda försvinner som om de aldrig synts och solens första strålar skickar ett varningens finger till dimman.
