AlltidThomas

Ligger å tittar på falling skies. En tvserie jag liksom bara undvikit även om jag alltid vetat om att jag en dag kommer att plöja igenom den. 

Reflektionerna av de stulna soltrålarna kastades runt på väggen, förvirrade över persiennernas plötsliga uppsving. Jag stod och stirrade ut på skogsfronten och dess nyanskaffade ansiktslyftning i form av en illa gjord grusväg. Mattställning lutade som vanligt åt alla håll och lukten av humlesurr och getingsting fräste fram då jag frestade ödet genom att öppna rutan på glänt. En klarblå himmel for och smög bakom de högdragna tallarna utan att ge sken avödmjukhet för nån sol. En pundig ekorre med hår på halva sin lilla kropp tvärnitade framför en alldeles för stor slemsvart snigel som uppenbarligen missförstått detta med morgonpromenader. De stirrade varandra i ögonen och för ett ögonblick stod tiden stilla. Men bara för ett ögonblick, sedan förstod de som i en mental örfil att det aldrig skulle dra igång några romantiska änglakörer för dem så de gick skilda vägar utan att se sig om. Armen vill börja värka och tankarna vill börja tänka men jag vill bara sätta mig framför laptopen och beskriva det som är så svårt att se. En värld fylld av rostiga däck på nya blanka bilar och fyllesjuka skabbrävar i diken där vattnet aldrig runnit. Allt i en stad som aldrig förstått att den inte kan bli nåt annat än en liten småstad.