AlltidThomas

Det torde ju vara en ganska normal företeelse, att filma allt som ter sig intressant då man befinner sig i ett främmande land. Även om platsen ganska nyligen varit huvudscen för några tragiska, blodiga revolutioner. Sådant som kan attrahera en värmlandsvärldsvan herre är ju inte självklart detsamma som det gigantoriska före detta turistlandet anser vara värt att filma. Jag gick alltså glad och ovetande om lurande faror runt TahirTorget och filmade allt och alla som gav mig intryck jag aldrig sett förut. Då störtdök en storväxt, bufflig, elak civilagent upp och skrek så ögonen stod rakt ut, PASSPORT! PASSPORT! Lugn nu Thomas, tusen tankar och hemska scenarier började fara runt, bisarrt nog var den starkaste tanken OlaConny och Morgan vilse på TahirTorget, spela dum Thomas, spela dum... Blev sedan förd till en agentboss som propert satt med sprikande tjocka ben på en bångnande plaststol. Framför bossen bredde ett runt vitt plastbord i bästa och billigaste Jyskstil ut sig. Orakad och med röda ögon tittade bossen oförstående i passet, skällde sedan ut agenten, log åt mig och önskade mig en fortsatt trevlig semester. Jag måste dock medge att jag var lite mer knäsvag än jag var innan denna incident då jag snubblade vidare upp för en ny skum sidogata. Någon tar tag i min arm och jag vrider huvudet, säker på att stirra in i civilagentsbossens röda ögon men möter istället två kolsvarta korpögon sittande på en liten man klädd i svart skinnjacka och felfärgade jeans. - Shoppingmall, shoppingmall! Skriker han och pekar uppför en annan helt nedsläckt gata. Ja just det, tänker jag och ignorerar honom. - Where u from sir? Skriker mannen igen samtidigt som han breder ut sina armar som en gam på väg att landa. Att sedan ett flertal människor rensas ut från trottoaren och ner på den stenhårt trafikerade gatan gör inte synen sämre. - Sweden. Säger jag tyst till honom och ökar takten. - Ah! Kalmar,Kalmar, i been to Kalmar! Skriker han och ler ett totalt tandlöst leende. Jag går fort slalom mellan mötande människor och hör, KALMAR! KALMAR! bakom mig en bra bit. Är det inte konstigt, lilla Sverige, men nog fan hörs vi i hela världen.

Där jag kommer ifrån tycker vi att utvecklingen i gränsbygdens shoppingcenter är fantastisk och att dess storlek är imponerande. Och innan dessa gränsmirakel dök upp så var Bergvik ett av världens underverk. Nu har dock min bild av shoppingcenter ändrats för alltid, ingenting kommer någonsin att kunna bli detsamma. Tänk er Mitt i City, Karlstad. Öka dess grundyta gånger tjugo. Bygg sedan dessa åtta våningar rakt upp i luften. Lägg sedan till en underjordisk våning på cirka fyrtio gånger Mitt i Citys yta. 696 Affärer 12 Biografer 1 halv våning E-Zone (Dataspel, 8D-Bio, Virtual Reality Games och MYCKET mer) 100 Matställen (Ex, Mcdonalds, Pizza Hut, Burger King, KFC, JoesPizza och MacaroniWorld) Ljudspektakel överallt, fontäner med färgat vatten och glittrande ljus, Las Vegas-stil totalt. Tubformade utanpåväggengående hissar, gjorda i guld och glas. (Jättevarning för svindel...) Allt detta byggt i en stad med 20 miljoner invånare. Tiggare i alla åldrar och kön överallt. Vilda hundar och katter också överallt. Tungt beväpnade Soldater och poliser i vartenda hörn. En grym luftförorening som verkligen känns när du andas. Vägar och hus i ett skriande behov av renovering. En infrastruktur som verkar vara byggt på tron att något underhåll aldrig skulle behövas, tro mig, nu behövs den... Men, mitt i allt detta kan jag bara säga att fy faan vad jag trivs här. Atmosfären, temperaturen, utbudet av aktiviteter och också den roliga mentaliteten här. Dumrolig :))) Man känner sig faktiskt som en riktig Lawrence av Arabien här:) Skall posta bilder bara jag kommer hem :)

Många konstigheter har jag stött på i mitt onormala liv. Men å andra sidan, som vi alla vet, vad är egentligen konstigt och onormalt? Kanske Gayserhuset skulle passa in på denna beskrivning. Ett gammalt hus byggt i ett fjärran land. Enbart uppfört som ett monument över en karismatisk man som enligt ryktet hade övernaturliga förmågor. Idag är huset en turistattraktion mest känt för sin framtidskälla. Ett vattenhål där man enligt sägnen skall kunna se ansiktet på sin framtida partner. Med ett leende testade jag givetvis denna blöta framtidspöl. Såg jag något då? Självklart såg jag något :)

Solen skiner varmande, militara helikoptrar dundrar fram sa palmerna star rakt ut. Det luktar avgaser och damm. En oandlig stad breder ut sig och en taxifard utan dess like tar sin borjan. Man kan ju undra vad de har for nagra dack pa bilarna, vi studsar fram som om man korde pa ett tvattbrade. Stridsvagnar och soldater kantar intradet i den icke organiserade staden. 20 miljoner invanare inklamda i den okenfargade metropolen. Mycket mer kommer att skrivas har snart. Dags att visa passet, det blir snart en vana kommer det att visa sig...

De få som känner mig vet vad jag tycker om musikcovers. Så nu sitter jag här och ler åt min egen enögda dumhet. Ki:Theory - Stand by me, http://www.youtube.com/watch?v=Psm4XGVtQAY levererar en version som får klockor att stanna och lampor att självtändas. Kan tänka mig att Ben E King vänder sig i graven, men han gör det nog med ett leende. En bra inramning på en dag som denna, då tyngden av kommande händelser dominerar. Har ni hört den fantastiska historien om de gröna barnen från Woolpit? För 900 år sedan i den lilla byn Woolpit i Suffolk, England syntes två grönhudade barn smyga omkring vid skogens rand, ja till och med runt husknutarna. Oftast sågs de två barnen på stjärnklara nätter och det sades att deras hud glittrade likt gröna stjärnor i månens sken. Det var en flicka och en pojke som alltid höll varandras händer och som vid kontakt med människor försvann med en virvelstorms hastighet. Självklart kunde sådana här avarter av möjliga fantasier eller trolltyg ej tillåtas av den mänskliga hjärnan. En bur gjord i bästa björnfällestil upprättades, fylld med godis och väldoftande mat. Och efter bara några dygn så hade de gröna ungarna gått i fällan. De båda barnen fick allas ögon att stå rakt ut av förvåning. Allt som sagts var sant, och inte nog med det, de hade gröna kläder och grönt hår också. De gröna små liven pratade också ett okänt språk vilket gjorde all kontakt omöjlig. I traditionell mänsklig, räddande stil så tvingades sedan de båda barnen in i fosterfamiljer. Efter bara två veckor så blev den gröna pojken sjuk och dog. Flickan däremot anpassade sig snabbt till sitt nya liv och när hon lärt sig engelska så berättade hon den fantastiska historien om varifrån de kommit. Hon och pojken som var hennes bror, kom ifrån ett underjordiskt kungadöme vid namn St Martins Land. Där bodde tusentals grönhudade människor som aldrig lämnade sitt rike. Hon berättade vidare att de inte ens visste om att det fanns något annat än detta mäktiga land. Så en vacker dag då hon och hennes bror varit ute och lekt i den underjordiska skogen fann de en liten trädörr stående mitt emellan två träd. De gick runt den och fann skrattande att det inte var någonting annat än vanlig skog bakom den. Gröna pojken föreslog då att de skulle försöka öppna den för att se vad som hände. Det var på detta sättet de kommit upp hit till vår jord. Problemet för dem var att då de äntrade vår värld så kunde aldrig hitta dörren tillbaka till sitt underjordiska land igen. Denna otroliga historia skapade stora rubriker i det lilla nyhetsflöde som existerade på denna tid. Ett antal expiditioner startades upp för att försöka hitta vägen till det underjordiska kungadömet men St Martins Land är till dags datum ej än funnet. Den grönhudade flickan ändrade hudfärg efter några år och levde i Woolpitt resten av sitt liv. Så nu vet ni med andra ord vart ni skall resa om ni vill leta efter underjordiska kungadömen. Och vem vet? Hur många sådana finns det egentligen?

Oroliga vindar drar fram över den gråtande stadens gator. Gatlyktorna som så sent som för en natt sedan gnistrat så stolt i sin nyvunna vita skrud, står nu bleka och dystra. En underlig tystnad lade sig över staden bara någon sekund före vindarna. Den där totala tystnaden som ibland kan upplevas i skogen då de hungriga rovdjuren är på marsch och som innebär GÖM DIG! Det är vid sådana här tillfällen de kommer fram, de där som lever långt utanför vår vetenskap men som alltid funnits här. De skulle kunna kallas vid många namn men inget skulle betyda någonting för oss tillfälliga varelser i evigheten. Precis en natt som denna kommer de att göra allt som står i deras makt för att få stå där i ditt sovrum, leende på ett sådant sätt du önskar att du aldrig behövde se. Din sömn är orolig redan från början men du kan inte vakna. Drömmar om svarta, dånande vågor som väller fram genom en helt mörklagd stad får dig att rulla runt i sängen. Du kan se toppen av de ankommande vågorna över hustaken och du inser att du står mitt i gatan. Dina desperata försök att hitta en öppen dörr leder din djupsömn ned i de regioner där hjärtat börjar bromsa. Det är nu du behöver vakna och din kropp startar alla panikreaktioner som finns, allt för att tvinga dina ögon att öppnas. En illavarslande varelse har tagit plats en centimeter från ditt panikfyllda ansikte. Varelsen har inga anletsdrag och ingen direkt kropp men den är så enorm så den täcker halva rummet med sin mörka uppenbarelse. En lång och lite böjd utbuktnad, nästan som en krökt arm rör sig sakta upp och ned vid sidan av varelsen. En rörelse som bara ökar i hastighet. Ett obeskrivligt ljud som skulle bringat blod till öronen och tårar till ögonen fyller rummet och den eländiga svarta varelsen sänker sig så nära att du börjar uppslukas. I drömmen hittar du äntligen en öppen dörr och kastar dig i vild panik in i ett hus som luktar eländigt starkt av svavel. Du kommer snabbt på att du har en ficklampa och drar kvickt fram den ur din jackficka. En robust ljuskägla lyser upp rummet och du får se tre stora, idiotvrålande lejon komma farande emot dig. Vaken i en blink med ögonen vidöppna bara för att stirra rakt in i vad som verkade vara ett snurrande svart hål. Ditt enda desperata försök att skrika slutar i ett försök, ditt hjärta har redan slutat slå. Tusen nålar i bröstet, dina sista tankar finner ingen mening och du slutar existera i jordlig mening. Tystnaden släpper sitt grepp om den skräckslagna staden. I den av berg inramade horisonten börjar solen att varna om sitt antågande. Livet i den lilla staden kommer tillbaka och inget verkar onormalt alls. Tre personer anmäls dagen efter som försvunna. Alla tre var som uppslukade direkt ur sina sängar. Till synes försvann de i sin sömn. Polisen har ingen utredning om det inträffade. Staden fylldes dagen efter av alltför många svarta Volvo v70. Okända svartklädda män sades ha frågat ut en del personer men detta kan ej tillstyrkas. Officiellt så har idag de tre försvunna personerna flyttat till annan ort. Miljontals människor försvinner varje år. De mesta får såklart sina naturliga förklaringar men tyvärr så förblir många försvinnanden ouppklarade. Just det, tyvärr, för jag talar ju alltid sanning :)