AlltidThomas

Det torde ju vara en ganska normal företeelse, att filma allt som ter sig intressant då man befinner sig i ett främmande land. Även om platsen ganska nyligen varit huvudscen för några tragiska, blodiga revolutioner. Sådant som kan attrahera en värmlandsvärldsvan herre är ju inte självklart detsamma som det gigantoriska före detta turistlandet anser vara värt att filma. Jag gick alltså glad och ovetande om lurande faror runt TahirTorget och filmade allt och alla som gav mig intryck jag aldrig sett förut. Då störtdök en storväxt, bufflig, elak civilagent upp och skrek så ögonen stod rakt ut, PASSPORT! PASSPORT! Lugn nu Thomas, tusen tankar och hemska scenarier började fara runt, bisarrt nog var den starkaste tanken OlaConny och Morgan vilse på TahirTorget, spela dum Thomas, spela dum... Blev sedan förd till en agentboss som propert satt med sprikande tjocka ben på en bångnande plaststol. Framför bossen bredde ett runt vitt plastbord i bästa och billigaste Jyskstil ut sig. Orakad och med röda ögon tittade bossen oförstående i passet, skällde sedan ut agenten, log åt mig och önskade mig en fortsatt trevlig semester. Jag måste dock medge att jag var lite mer knäsvag än jag var innan denna incident då jag snubblade vidare upp för en ny skum sidogata. Någon tar tag i min arm och jag vrider huvudet, säker på att stirra in i civilagentsbossens röda ögon men möter istället två kolsvarta korpögon sittande på en liten man klädd i svart skinnjacka och felfärgade jeans. - Shoppingmall, shoppingmall! Skriker han och pekar uppför en annan helt nedsläckt gata. Ja just det, tänker jag och ignorerar honom. - Where u from sir? Skriker mannen igen samtidigt som han breder ut sina armar som en gam på väg att landa. Att sedan ett flertal människor rensas ut från trottoaren och ner på den stenhårt trafikerade gatan gör inte synen sämre. - Sweden. Säger jag tyst till honom och ökar takten. - Ah! Kalmar,Kalmar, i been to Kalmar! Skriker han och ler ett totalt tandlöst leende. Jag går fort slalom mellan mötande människor och hör, KALMAR! KALMAR! bakom mig en bra bit. Är det inte konstigt, lilla Sverige, men nog fan hörs vi i hela världen.