Publicerad 2014-12-06 18:30:38 i Allmänt
Tidens kvarnar mal ned vecka efter vecka och det känns som om jag fastnat på en av ödets dunkla tågstationer. Flera tåg har passerat men få har stannat. Har länge stirrat in i de öppna dörrarna och det varma ljuset som flödat ut över mig har gett mig gåshud. Men jag rör mig inte och dörrarna stängs med ett fnysande ljud och snart sitter jag där själv igen. Vet inte riktigt vad jag väntar på eller om jag överhuvudtaget kommer att gå på något av de tåg som kommer att stanna. Har en känsla av att det tåget som jag skulle vilja åka med inte ens är i trafik. Då må det vara så och i de dunkla skuggorna stannar jag och skriver istället för att åka tåg. På ett vis bra, man kan inte bli avkastad och man kan inte spåra ur.
