AlltidThomas

De få som känner mig vet vad jag tycker om musikcovers. Så nu sitter jag här och ler åt min egen enögda dumhet. Ki:Theory - Stand by me, http://www.youtube.com/watch?v=Psm4XGVtQAY levererar en version som får klockor att stanna och lampor att självtändas. Kan tänka mig att Ben E King vänder sig i graven, men han gör det nog med ett leende. En bra inramning på en dag som denna, då tyngden av kommande händelser dominerar. Har ni hört den fantastiska historien om de gröna barnen från Woolpit? För 900 år sedan i den lilla byn Woolpit i Suffolk, England syntes två grönhudade barn smyga omkring vid skogens rand, ja till och med runt husknutarna. Oftast sågs de två barnen på stjärnklara nätter och det sades att deras hud glittrade likt gröna stjärnor i månens sken. Det var en flicka och en pojke som alltid höll varandras händer och som vid kontakt med människor försvann med en virvelstorms hastighet. Självklart kunde sådana här avarter av möjliga fantasier eller trolltyg ej tillåtas av den mänskliga hjärnan. En bur gjord i bästa björnfällestil upprättades, fylld med godis och väldoftande mat. Och efter bara några dygn så hade de gröna ungarna gått i fällan. De båda barnen fick allas ögon att stå rakt ut av förvåning. Allt som sagts var sant, och inte nog med det, de hade gröna kläder och grönt hår också. De gröna små liven pratade också ett okänt språk vilket gjorde all kontakt omöjlig. I traditionell mänsklig, räddande stil så tvingades sedan de båda barnen in i fosterfamiljer. Efter bara två veckor så blev den gröna pojken sjuk och dog. Flickan däremot anpassade sig snabbt till sitt nya liv och när hon lärt sig engelska så berättade hon den fantastiska historien om varifrån de kommit. Hon och pojken som var hennes bror, kom ifrån ett underjordiskt kungadöme vid namn St Martins Land. Där bodde tusentals grönhudade människor som aldrig lämnade sitt rike. Hon berättade vidare att de inte ens visste om att det fanns något annat än detta mäktiga land. Så en vacker dag då hon och hennes bror varit ute och lekt i den underjordiska skogen fann de en liten trädörr stående mitt emellan två träd. De gick runt den och fann skrattande att det inte var någonting annat än vanlig skog bakom den. Gröna pojken föreslog då att de skulle försöka öppna den för att se vad som hände. Det var på detta sättet de kommit upp hit till vår jord. Problemet för dem var att då de äntrade vår värld så kunde aldrig hitta dörren tillbaka till sitt underjordiska land igen. Denna otroliga historia skapade stora rubriker i det lilla nyhetsflöde som existerade på denna tid. Ett antal expiditioner startades upp för att försöka hitta vägen till det underjordiska kungadömet men St Martins Land är till dags datum ej än funnet. Den grönhudade flickan ändrade hudfärg efter några år och levde i Woolpitt resten av sitt liv. Så nu vet ni med andra ord vart ni skall resa om ni vill leta efter underjordiska kungadömen. Och vem vet? Hur många sådana finns det egentligen?