Tiotaggaren
Det är inte svårt att bli fundersam om man tillåter sig att se sig omkring i dagens värld och fundera över vad i helvete det är frågan om? Allt är ju snart upp och ned, så otroligt bakvänt. Skrivit förr om detta här på bloggen men måste bara göra det med jämna mellanrum. Snälla ta er tid att sätta er ned och bara tänka på hur allt är. Se på nyheterna, läs tidningar och fundera. Ser ni några fel?
Äh, nog med allvar, nu till den riktiga sanningen och en del av Styckåsskogens mysterier.
Det finns en skog som är som inga andra skogar. Den ligger inklämd i ett område som kokar av ångest och krossade drömmar.
Djurlivet där är sällsynt våldsamt och vilt. Den enda jägare som någonsin gått in beväpnad i denna skog var en storväxt herre som gick under smeknamnet Tiotaggaren. Han blev inringd för att jaga och döda en gammal totalblind grävling som terroriserat barnfamiljer. Det gick nog en timme så kom Tiotaggaren springande naken, skrikande på sin mamma och bara fortsatte springa rakt fram och vidare mot ett öde som ingen än idag vet. Att det satt två kaststjärnor i hans rumpa tänkte ingen på.
Det har också rapporterats om både svarta damer och vita damer i denna skog. Varelser som vandrat runt i månens sken och skrämt slag på pundare som dröjt sig kvar vid vattentornet. Tyvärr så har deras vittnesuppgifter aldrig tagits på allvar, konstigt...
Men mest fascinerande är nog de viskande träden som verkligen viskar. "Sven med linan" blev intagen på mentalsjukhus en gång i tiden då han satt bland dessa träd och viskade. Långväga personal från Marieberg vittnar om att denne man suttit och viskat och väst ik alla fall i en timme innan de beslutat sig för att sätta på honom den bakvända tröjan. Han sågs aldrig mer.
Jag rekomenderar er alla att ta er en promenad i denna oas av onaturligheter. För ingen som sätter sin fot i Styckåsskogen kommer ut därifrån utan nåt enda intryck intatuerat i själen.
Äh, nog med allvar, nu till den riktiga sanningen och en del av Styckåsskogens mysterier.
Det finns en skog som är som inga andra skogar. Den ligger inklämd i ett område som kokar av ångest och krossade drömmar.
Djurlivet där är sällsynt våldsamt och vilt. Den enda jägare som någonsin gått in beväpnad i denna skog var en storväxt herre som gick under smeknamnet Tiotaggaren. Han blev inringd för att jaga och döda en gammal totalblind grävling som terroriserat barnfamiljer. Det gick nog en timme så kom Tiotaggaren springande naken, skrikande på sin mamma och bara fortsatte springa rakt fram och vidare mot ett öde som ingen än idag vet. Att det satt två kaststjärnor i hans rumpa tänkte ingen på.
Det har också rapporterats om både svarta damer och vita damer i denna skog. Varelser som vandrat runt i månens sken och skrämt slag på pundare som dröjt sig kvar vid vattentornet. Tyvärr så har deras vittnesuppgifter aldrig tagits på allvar, konstigt...
Men mest fascinerande är nog de viskande träden som verkligen viskar. "Sven med linan" blev intagen på mentalsjukhus en gång i tiden då han satt bland dessa träd och viskade. Långväga personal från Marieberg vittnar om att denne man suttit och viskat och väst ik alla fall i en timme innan de beslutat sig för att sätta på honom den bakvända tröjan. Han sågs aldrig mer.
Jag rekomenderar er alla att ta er en promenad i denna oas av onaturligheter. För ingen som sätter sin fot i Styckåsskogen kommer ut därifrån utan nåt enda intryck intatuerat i själen.
