USCH!
Det har alltid varit en vits med att skogen växt sig tät och sett lite fördjävlig ut i Styckåsskogen. Vi som spenderat delar av vår skadade uppväxt där fick tidigt lära läxan att hålla oss undan då den skrikande vinden kom farande mellan de pinade träden. Träd som inte var mycket för världen men i hemlighet skitstolta väktare över de skräckslaget skrikande vindarnas utbrytningsförsök. Det var väldigt speciella träd som hade som egenskap att se döda och bräckliga ut, växa tätt och luta sig i riktningar som skulle skicka de slemstygga vindarna rakt upp i himlen där de lägligt skulle fastna i något av de lågtflygande blåmosmolnen som tillkallats av de bräckliga trädens väktare.
Visst låter detta som ren och skär bullshit, jo jag vet. Och särskilt när de flesta ögonvittnena var falskt lyckliga pundare med cementstänk på sina ryggar efter ett alldeles för långt lut emot vattentornets skyddande egenskap.
Men vad fan har nu den fördömda stadens intelligensium gjort? Jo, de har skickat bäverligan till Styckåsskogen för att rensa upp ibland de till synes styggliga träden som skämmer en stolt stadsskogs framtoning. Inte för att skrämmas men att låta den skrikande vinden slippa ut från sitt fängelse gjort av den bittraste av träsmaker kommer att innebära mindre och större katastrofer. 1963 till exempel, då fångades Hundrik Svensson av en av dessa illdådiga vindar då han var ute och letade efter lingon utan att ens finna ris. Två dagar senare återfanns han strax utanför Karlstad i ett dike sittandes gråtande i djup shock. Han beskrev hur han hört ett ögonskärande skrik och sedan blev allt svart. Det var den frätande lukten av bäverpiss som väckte stackars Hundrik där han låg i bara kalsongerna i ett krondike bara för att bli rejält nedpissad av Karlstads största och tandlösaste bäver.
Så ta denna skövling av Värmlands vackraste skog till era tankar och darra av skräck om ni råkar höra ett konstigt skrik som ni givetvis aldrig har hört förut. Har ni tur vaknar ni.
