Stöllpoesi
Jag satt och tittade ut genom fönstret utan att låta en enda tanke komma ut. Åskmolnen rullade fram i horisonten och de såg aldrig ut att ta slut. Jag tänkte på att om allas tankar behålls inne i hjärnan, då skulle ju livet bli bra tråkigt, förlora själva kärnan. Så jag tänker "högt"när jag skriver, ibland gör det lika ont som när en katt river :))))) Och nu flinar jag åt mina dumma rim, känns ju lite som att jag är inne i ett stim! :)))) 
