AlltidThomas

Hur skulle en rast, ett avbrott, en paus från orons och ilskans värld kännas? Hur skulle det kännas att lägga sig för att sova, stilla vilande med huvudet på en kudde gjord av himmelska moln? Att le åt natten, att le åt regnet och att le åt de saker som normalt oroar en men som man så väl vet att man inte alltid kan göra någonting åt. Att ligga med ögonen öppna och bara vänta på att få somna in. Stänga av allt men ändå känna av det som känns bra. Dumma tankar på min rast så här på kvällsskiftet.
Jag önskar jag hade gåvan att ge detta till alla er som gråter er till sömns. Till er som inte vågar sova utan lampan på. Till er som saknar någon. Till er som rids av orons hemska väktare. Till er som bara förstår att visst är denna världen fylld med magi och fantastiskheter, men att balansen med det motsatta tycks ha tippat över åt fel håll. Men ni ska allt se att det tippar tillbaka snart :)
Nä, nu får det bli lite sallad, kaninThomas :)))