Maggropskänslan slår aldrig fel
Läste en fantastisk bok en gång, Ljusfolket. Efter den fantastiska läsupplevelsen skedde ett nytt uppvaknande inom mig. En del av den Thomas jag alltid visste att jag var tog nu över allt inom mig och jag började leva på ett lite annorlunda sätt. Jag började lita på maggropskänslan.
Jag ställdes då inför ett helt antal nya problem i mitt liv. Skulle jag alltid göra som maggropskänslan visade? Men det kunde jag ju inte! Det kan jag ju fortfarande inte! Även om jag är klart medveten om att den visar mig rätt väg. Jag har nämligen satt mig själv på ett tåg som inte stannar på alltför många stationer och har väldigt få avsläpp..
Men jag klagar inte för jag vet ju också att detta tåget är på väg till stationer som jag kommer att tycka om. Jag tog liksom tåget förbi Kalmar för att komma till Stockholm, när det fanns ett via Örebro som väntade på mig hela tiden. Åh så underbart kryptiskt!
Sitter och tittar på det så förlöjligade dilemmat med de så kallad kidnappningarna utförda av utomjordingar. Men snälla Thomas, varför lägger du ner tid på sådan skit?? Tänker ni som känner mig nu. Men känner ni mig riktigt väl så vet ni också att exakt sådana här ”dumma” historier är rena guldet för min fantasi. För det är det enda sunda och förnuftiga i denna bakvända värld, att låta fantasin visa dig sanningen..
Sanningen ja, så viktig för så många, till ingen nytta alls. Med det menar jag inget illa men jag förstår ju att hundra år passerar väldigt fort, likaså tusen år. Jag förstår också att min medverkan i denna fars på jordklotet inte kommer att ha en direkt lysande ihågkommen insats bakom sig. Utan snarare ingen alls. Om två hundra år, vem kommer då ihåg oss?
Sätt allt detta i relation till den klassiska frågan, vad är meningen med livet?
Jag tror att svaret på den frågan är olika för oss allihop. Men vi måste lära känna oss själva för att veta vad vi ska göra. Jag vet min mening med livet. Och jag vill att ni alla ska veta er mening också!
Hade också en mycket rolig och känslosam diskussion med min äldsta dotter. Angående nära släktingar till mig. Hon berättade nyheter som jag inte visste och det gjorde ont i hjärtat att få reda på det. Fick mig att sätta mig i det mörkaste hörnet och tänka. Gud vad mycket som jag skulle önska hade blivit gjort annorlunda här i livet. Inte då bara utav mig, utan också av de andra som deltar i min show. Samtidigt som jag deltar i deras show.
Jag berättade för min dotter om en man som jag i och för sig inte spenderade så mycket tid med men som har betytt så mycket för mig genom hela mitt liv. Jag kanske var med honom 30 dagar på ett år. Men herregud vad dessa dagar var magiska, för han hade och har fortfarande det som jag ärvt av honom, förmågan att skapa mycket ur inget. Han har också sårat mig mer än vad någon människa på denna jord gjort. Också en förmåga jag ärvt, tyvärr.
Och jag vet nu hur du/jag fungerar. Det gör att jag förlåter allt lite mer. För vi tänker alltid gott i det vi gör. Vi vill aldrig skada någon vi tycker om. Tårar i massor spenderar vi i de mörka rummen när ingen ser. Allt för det dåliga samvetets skull. Jag vet detta för jag gör ju lika som han.
Jag hoppas du kryar på dig, även om jag vet att du aldrig på hundra år kommer att läsa detta.
Nej men herregud, jag får stänga av denna alien smörja. Dokumentär?? Ja tjenare, inspelad på nåt drogavvänjningshem tror jag.
Lyssnar fortfarande på ”Run” med Snow patrol…
Jag ställdes då inför ett helt antal nya problem i mitt liv. Skulle jag alltid göra som maggropskänslan visade? Men det kunde jag ju inte! Det kan jag ju fortfarande inte! Även om jag är klart medveten om att den visar mig rätt väg. Jag har nämligen satt mig själv på ett tåg som inte stannar på alltför många stationer och har väldigt få avsläpp..
Men jag klagar inte för jag vet ju också att detta tåget är på väg till stationer som jag kommer att tycka om. Jag tog liksom tåget förbi Kalmar för att komma till Stockholm, när det fanns ett via Örebro som väntade på mig hela tiden. Åh så underbart kryptiskt!
Sitter och tittar på det så förlöjligade dilemmat med de så kallad kidnappningarna utförda av utomjordingar. Men snälla Thomas, varför lägger du ner tid på sådan skit?? Tänker ni som känner mig nu. Men känner ni mig riktigt väl så vet ni också att exakt sådana här ”dumma” historier är rena guldet för min fantasi. För det är det enda sunda och förnuftiga i denna bakvända värld, att låta fantasin visa dig sanningen..
Sanningen ja, så viktig för så många, till ingen nytta alls. Med det menar jag inget illa men jag förstår ju att hundra år passerar väldigt fort, likaså tusen år. Jag förstår också att min medverkan i denna fars på jordklotet inte kommer att ha en direkt lysande ihågkommen insats bakom sig. Utan snarare ingen alls. Om två hundra år, vem kommer då ihåg oss?
Sätt allt detta i relation till den klassiska frågan, vad är meningen med livet?
Jag tror att svaret på den frågan är olika för oss allihop. Men vi måste lära känna oss själva för att veta vad vi ska göra. Jag vet min mening med livet. Och jag vill att ni alla ska veta er mening också!
Hade också en mycket rolig och känslosam diskussion med min äldsta dotter. Angående nära släktingar till mig. Hon berättade nyheter som jag inte visste och det gjorde ont i hjärtat att få reda på det. Fick mig att sätta mig i det mörkaste hörnet och tänka. Gud vad mycket som jag skulle önska hade blivit gjort annorlunda här i livet. Inte då bara utav mig, utan också av de andra som deltar i min show. Samtidigt som jag deltar i deras show.
Jag berättade för min dotter om en man som jag i och för sig inte spenderade så mycket tid med men som har betytt så mycket för mig genom hela mitt liv. Jag kanske var med honom 30 dagar på ett år. Men herregud vad dessa dagar var magiska, för han hade och har fortfarande det som jag ärvt av honom, förmågan att skapa mycket ur inget. Han har också sårat mig mer än vad någon människa på denna jord gjort. Också en förmåga jag ärvt, tyvärr.
Och jag vet nu hur du/jag fungerar. Det gör att jag förlåter allt lite mer. För vi tänker alltid gott i det vi gör. Vi vill aldrig skada någon vi tycker om. Tårar i massor spenderar vi i de mörka rummen när ingen ser. Allt för det dåliga samvetets skull. Jag vet detta för jag gör ju lika som han.
Jag hoppas du kryar på dig, även om jag vet att du aldrig på hundra år kommer att läsa detta.
Nej men herregud, jag får stänga av denna alien smörja. Dokumentär?? Ja tjenare, inspelad på nåt drogavvänjningshem tror jag.
Lyssnar fortfarande på ”Run” med Snow patrol…
