Lyssnar på spring
Sitter i sängen med värsta korsdraget vilket resulterar i att jag i praktiken har gardinerna i mina ögon.
En hemskt känslomässig upplevelse drabbade mig då jag gjorde misstaget att lyssna på Run med Snow Patrol.
Vilken fantastisk text som bara måste vara självupplevd för att kunna skrivas.
För en del saker måste vara på det viset.
Till och med min fantasi har sina gränser och kan aldrig slå erfarenheter och självupplevdheter.
Tänker tillbaka på mitt liv men backar snabbt. Det gör ju för ont och jag skäms ju för mycket. Sådana felaktiga beslut jag tar, så mycket dumt jag har gjort. Men jag har alltid trott att jag skall rätta till allting en dag, det gör jag fortfarande.
Känner mig starkare och gladare än på många år just nu. Och det i en tid då orosmolnen hopar sig över horisonter som ännu inte varit öppna.
Men gud vad störande ont denna sång gjorde då, så vacker.
Den skall allt spelas på min begravning den tror jag, och det sagt utan någon slags domedagstyckasyndommigsjälvsak nu då hehe, nej, mer ärligt faktiskt.
Run med Snow Patrol.
Jag har berättat för er om att de blodtörstiga Lodjuren från Blodspilleskogen tagit över varenda dike i Ottebol?
Men det har bildats en motståndsrörelse, de kallar sig The Skavengers. En ohelig sammanslagning emellan katter, grävlingar och rävar. Till och med en och annan skogsmus har fått en lägre uppgift på delegeringslistan (vara bete till något utav lodjuren).
Jag lyckades få en bild på Mc Saga när hon precis siktat in sig på ett stackars ovetande Lodjur. (Jodå, fullträff, ett lodjur mindre i dikena i Ottebol…)
Jag har tid. Jag har mycket att göra. Jag har lust. Men istället sitter jag med min största passion, skrivandet. Har nog fan i mig ett stort fel i min hjärna,,, fy fan.
En hemskt känslomässig upplevelse drabbade mig då jag gjorde misstaget att lyssna på Run med Snow Patrol.
Vilken fantastisk text som bara måste vara självupplevd för att kunna skrivas.
För en del saker måste vara på det viset.
Till och med min fantasi har sina gränser och kan aldrig slå erfarenheter och självupplevdheter.
Tänker tillbaka på mitt liv men backar snabbt. Det gör ju för ont och jag skäms ju för mycket. Sådana felaktiga beslut jag tar, så mycket dumt jag har gjort. Men jag har alltid trott att jag skall rätta till allting en dag, det gör jag fortfarande.
Känner mig starkare och gladare än på många år just nu. Och det i en tid då orosmolnen hopar sig över horisonter som ännu inte varit öppna.
Men gud vad störande ont denna sång gjorde då, så vacker.
Den skall allt spelas på min begravning den tror jag, och det sagt utan någon slags domedagstyckasyndommigsjälvsak nu då hehe, nej, mer ärligt faktiskt.
Run med Snow Patrol.
Jag har berättat för er om att de blodtörstiga Lodjuren från Blodspilleskogen tagit över varenda dike i Ottebol?
Men det har bildats en motståndsrörelse, de kallar sig The Skavengers. En ohelig sammanslagning emellan katter, grävlingar och rävar. Till och med en och annan skogsmus har fått en lägre uppgift på delegeringslistan (vara bete till något utav lodjuren).
Jag lyckades få en bild på Mc Saga när hon precis siktat in sig på ett stackars ovetande Lodjur. (Jodå, fullträff, ett lodjur mindre i dikena i Ottebol…)
Jag har tid. Jag har mycket att göra. Jag har lust. Men istället sitter jag med min största passion, skrivandet. Har nog fan i mig ett stort fel i min hjärna,,, fy fan.
