Korsvägsdemonen Del 3
Om du någonsin upplevt ett väderomslag då kan du förstå vad jag menar med hur luften och ja? Det nattliga vädret förändrades runt Sammy. Efter att han viskat frågan kom en varm bris insvepande och den nattliga himlen återkom med stjärnorna och månen i all sin prakt.
Känslan av att någon stod bakom honom gjorde att han svepte runt i en snabb rörelse men där var bara en tom månupplyst grusväg. Sensommarens lite skamfilade skal syntes när alltför högt gräs och diverse så kallade ogräsväxter hängde ned över sidan av vägen.
”Visste jag väl, att du skulle komma alltså!” Den där rösten igen. Så ljudmässigt omöjlig att beskriva i ord. Som om en orm eller ödla pratade liksom och den kom bakom Sammy.
Nu svängde han minsann inte runt snabbt som en gasell. Nej nu visste han att när han vände på sig skulle han få se det som var röstens ursprung. Det luktade svavel och grillkol. Han såg en svart rök komma flytande efter marken där han stod och vände sakta, sakta på sig.
Att han hade svårt att dölja sin förvåning när han stirrade in i de vackraste ögonen på den vackraste kvinnan han någonsin sett var nog det som gjorde att hon log. ”Var det så här du trodde att jag skulle se ut eller?” Sade hon men nu med en ljuvlig kvinnoröst. Så len och melodisk, som en smekande sommarvind på en varm hud.
”Nej, men wow, vem är du?” Svarade han.
Kvinnan skrattade ett litet snabbt skratt, sedan blundade hon och när hon öppnade ögonen var de röda som blod.
Sammy tog instinktivt ett steg bakåt men stannade sedan ögonen snabbt förändrades tillbaka till sin underbara kristallblåaktiga lyster. Något liknande hade han då aldrig skådat.
”Du klarade hemläxan lille Sammy, nåväl, inte helt oväntat med tanke på den hjälp du fick. Men nu skulle jag vilja höra, vad skulle du vilja mest i hela världen?” Hennes röst var så underbar och Sammy var helt förtrollad av hennes skönhet. Hon var klädd i en svart mycket tätt åtsittande kjol som slutade precis ovanför hennes knän. Sammy granskade hennes kropp och tonårshormonerna skrek inom honom.
”Jovisst, skulle du önska att du fick mig så skulle jag vara smickrad men snälla lilla Sammy, kom med en intelligent önskan nu. Gör mig inte besviken.”
Sammy kom ner på jorden igen. ”Jag vill att jag tar plats i skolorkestern och får åka med på Europaturnén.”
Den skönaste av sköna kvinnor sträckte sina armar mot natthimlen och sade några obegripliga ord sedan spände hon ögonen i Sammy och sade, ”Var det allt?”
Sammy var helt hänförd och drogs emot henne. Snart stod han så tätt inpå henne att hennes doft letade sig in i hans luktsystem och orsakade ännu mer hormonkaos än förut. Hon tittade med ett leende på honom och sade, ”Inget mer då? Förhandlingen slut?” Sammy nickade, inte för han fattade vad hon menade men han nickade.
Med ett bestämt steg klev hon fram emot Sammy och lät sina läppar möta hans. En kyss så obegripligt intensiv och passionerad fick Sammys knän att vika sig.
”Tack!” Sade kvinnan. ”Vi ses snart igen då, det är ju då det roliga börjar..”
Sedan försvann hon och Sammy såg ingenting, allt blev svart.
Känslan av att någon stod bakom honom gjorde att han svepte runt i en snabb rörelse men där var bara en tom månupplyst grusväg. Sensommarens lite skamfilade skal syntes när alltför högt gräs och diverse så kallade ogräsväxter hängde ned över sidan av vägen.
”Visste jag väl, att du skulle komma alltså!” Den där rösten igen. Så ljudmässigt omöjlig att beskriva i ord. Som om en orm eller ödla pratade liksom och den kom bakom Sammy.
Nu svängde han minsann inte runt snabbt som en gasell. Nej nu visste han att när han vände på sig skulle han få se det som var röstens ursprung. Det luktade svavel och grillkol. Han såg en svart rök komma flytande efter marken där han stod och vände sakta, sakta på sig.
Att han hade svårt att dölja sin förvåning när han stirrade in i de vackraste ögonen på den vackraste kvinnan han någonsin sett var nog det som gjorde att hon log. ”Var det så här du trodde att jag skulle se ut eller?” Sade hon men nu med en ljuvlig kvinnoröst. Så len och melodisk, som en smekande sommarvind på en varm hud.
”Nej, men wow, vem är du?” Svarade han.
Kvinnan skrattade ett litet snabbt skratt, sedan blundade hon och när hon öppnade ögonen var de röda som blod.
Sammy tog instinktivt ett steg bakåt men stannade sedan ögonen snabbt förändrades tillbaka till sin underbara kristallblåaktiga lyster. Något liknande hade han då aldrig skådat.
”Du klarade hemläxan lille Sammy, nåväl, inte helt oväntat med tanke på den hjälp du fick. Men nu skulle jag vilja höra, vad skulle du vilja mest i hela världen?” Hennes röst var så underbar och Sammy var helt förtrollad av hennes skönhet. Hon var klädd i en svart mycket tätt åtsittande kjol som slutade precis ovanför hennes knän. Sammy granskade hennes kropp och tonårshormonerna skrek inom honom.
”Jovisst, skulle du önska att du fick mig så skulle jag vara smickrad men snälla lilla Sammy, kom med en intelligent önskan nu. Gör mig inte besviken.”
Sammy kom ner på jorden igen. ”Jag vill att jag tar plats i skolorkestern och får åka med på Europaturnén.”
Den skönaste av sköna kvinnor sträckte sina armar mot natthimlen och sade några obegripliga ord sedan spände hon ögonen i Sammy och sade, ”Var det allt?”
Sammy var helt hänförd och drogs emot henne. Snart stod han så tätt inpå henne att hennes doft letade sig in i hans luktsystem och orsakade ännu mer hormonkaos än förut. Hon tittade med ett leende på honom och sade, ”Inget mer då? Förhandlingen slut?” Sammy nickade, inte för han fattade vad hon menade men han nickade.
Med ett bestämt steg klev hon fram emot Sammy och lät sina läppar möta hans. En kyss så obegripligt intensiv och passionerad fick Sammys knän att vika sig.
”Tack!” Sade kvinnan. ”Vi ses snart igen då, det är ju då det roliga börjar..”
Sedan försvann hon och Sammy såg ingenting, allt blev svart.
