Från gulliga till, fortfarande gulliga men jobbiga.
Kattungar. Alla vill ha dem. I alla fall de första 4-5 veckorna, innan helvetet bryter lös och de tre små gullpluttarna förvandlas till partycrashers de lux.
Fantastiskt! Första gången de små liven rymde från sitt bo kom deras mamma ganska bestämt och bar tillbaka dem. Tilläggas kan då att de alla tre skrek som om kattmamman höll på att bita ihjäl dem. Men, hrm, det var ju inte ens nära som ni kan förstå.
Nu, är dessa tre varelser i tre olika rum. Mamman har gett upp. Mina barn har gett upp, såtillvida att de var med en stund i alla fall och skulle under en direkt order också delta, det vet jag. Men nu gör de små katterna ont att fånga in, inte så romantiskt. Sylvassa små tänder och klor som draködlor.
Tycker allt lite synd om kattmamman, hon ligger där och delar ut vissa kommandon och uppenbarligen åtföljs inget av dem för nu har hon somnat.
En utav ungarna, som fått namnet TwoFace, försöker nu sätta sig i ett decilitermått som använts för matuppmätning. Det blir som att försöka sätta The Blob i en bil.
Wow, en kiss ass unge..hoppar in i boet och mamman springer dit jätteglad..och den får en spene nu,,,men vad gör de andra då,, här kommer en till,,nej här kommer både TwoFace och Bosi flygande, lukten av mat gör dem vansinnigt aktiva och sällan ser man denna farten i deras aktion. Och lilla Zelda ligger och myser nu. Hennes tre små gullisar äter så det jämt smackar till i luften i Ottebol och Zelda hon spinner så högt att jag redan ser en granne komma springande ur sitt hus vilt skrikande med händerna för sina öron. Nåväl, han var ju redan lite koko från början så detta var väl bara väntat.
Fick höra senare att han hade fortsatt sprungit och vrålskrikit ända till Åmotfors. Där hade en polispatrull plockat upp honom. I polisbilen hade han sedan fortsatt vråla att HELA VÄRLDEN SPINNER!! NU GÅR DET ÅT HELVETE!!!
Om det var detta som gjorde att poliserna körde rakt in i en utav dessa fantastiska ”farthinderrefugerna” i Åmotfors det vet jag ju inte, men det gjorde de.
Detta ledde i sin tur till att den skrikande mannen smet och poliserna fann sig så pressade att de avlossade ett flertal skott efter den vrålande mannen. Ingen kula träffade som tur var. Men fru Olssons katt stendog efter att ha fått en richochet i huvudet då den precis suttit sig tillrätta för eftermiddagstvätten och ett annat skott sköt punktering på GödselGunnars nya Audi V5.
En korv med bröd köpt i Åmotfors bensinmack sköts också ur handen på den intet ont anande ungdomen Peter som var på väg till sin stora 745a. En gammal Volvo alltså. Detta drog ju igång de största skratten som någonsin kunde ha hörts från det övriga gänget som satt kvar i bilen och Peter, som normalt sett, var en lugn herre fann sin heder skadad och tog upp en stor sten som han i ren ilska kastade iväg. Olyckligtvis träffade det Lokrutan på ett lokaltåg som nyss annonserat Åmotfors. Lokföraren fick panik och tryckte på knappen ”TRYCK ALDRIG HÄR” vilket i lokaltågens värld innebär att hela tågsettet lyfts upp på nya ”Metallben” och knallar iväg på rena transformerskampanjviset. Problemet blev ju dock detta. Ingen hade fått utbildning på att styra tåget med dessa metallben.Vilket då innebar att det förvirrade lokaltåget gick rakt i väggen på Åmotfors Brandstation som i sin tur föll ihop som ett korthus och klämde ut en brandbil som flög runt 40 meter innan den landade på flaket på en Makedonsk Traktorleverans. Som tur var hade traktorn redan levererats till den glade bonden Sven på Hjale.
Den makedonske lastbilsföraren hade sin stereo i maxvolymläge och lyssnade på ett utdrag ur den Makedonska kongressens senaste debatt om varför de inte bara får heta Makedonien utan måste heta, Före Detta Jugoslaviska Republiken Makedonien. Några dagar senare skulle han upptäcka brandbilen och sälja den i en mörk gränd i Belgrad.
Så visst kan man prata om en intressant händelseutveckling ibland väl? Nåja, livet är ju alltid på detta viset. Tappar man lusten så är det ofta förståndet man letar efter..
Fantastiskt! Första gången de små liven rymde från sitt bo kom deras mamma ganska bestämt och bar tillbaka dem. Tilläggas kan då att de alla tre skrek som om kattmamman höll på att bita ihjäl dem. Men, hrm, det var ju inte ens nära som ni kan förstå.
Nu, är dessa tre varelser i tre olika rum. Mamman har gett upp. Mina barn har gett upp, såtillvida att de var med en stund i alla fall och skulle under en direkt order också delta, det vet jag. Men nu gör de små katterna ont att fånga in, inte så romantiskt. Sylvassa små tänder och klor som draködlor.
Tycker allt lite synd om kattmamman, hon ligger där och delar ut vissa kommandon och uppenbarligen åtföljs inget av dem för nu har hon somnat.
En utav ungarna, som fått namnet TwoFace, försöker nu sätta sig i ett decilitermått som använts för matuppmätning. Det blir som att försöka sätta The Blob i en bil.
Wow, en kiss ass unge..hoppar in i boet och mamman springer dit jätteglad..och den får en spene nu,,,men vad gör de andra då,, här kommer en till,,nej här kommer både TwoFace och Bosi flygande, lukten av mat gör dem vansinnigt aktiva och sällan ser man denna farten i deras aktion. Och lilla Zelda ligger och myser nu. Hennes tre små gullisar äter så det jämt smackar till i luften i Ottebol och Zelda hon spinner så högt att jag redan ser en granne komma springande ur sitt hus vilt skrikande med händerna för sina öron. Nåväl, han var ju redan lite koko från början så detta var väl bara väntat.
Fick höra senare att han hade fortsatt sprungit och vrålskrikit ända till Åmotfors. Där hade en polispatrull plockat upp honom. I polisbilen hade han sedan fortsatt vråla att HELA VÄRLDEN SPINNER!! NU GÅR DET ÅT HELVETE!!!
Om det var detta som gjorde att poliserna körde rakt in i en utav dessa fantastiska ”farthinderrefugerna” i Åmotfors det vet jag ju inte, men det gjorde de.
Detta ledde i sin tur till att den skrikande mannen smet och poliserna fann sig så pressade att de avlossade ett flertal skott efter den vrålande mannen. Ingen kula träffade som tur var. Men fru Olssons katt stendog efter att ha fått en richochet i huvudet då den precis suttit sig tillrätta för eftermiddagstvätten och ett annat skott sköt punktering på GödselGunnars nya Audi V5.
En korv med bröd köpt i Åmotfors bensinmack sköts också ur handen på den intet ont anande ungdomen Peter som var på väg till sin stora 745a. En gammal Volvo alltså. Detta drog ju igång de största skratten som någonsin kunde ha hörts från det övriga gänget som satt kvar i bilen och Peter, som normalt sett, var en lugn herre fann sin heder skadad och tog upp en stor sten som han i ren ilska kastade iväg. Olyckligtvis träffade det Lokrutan på ett lokaltåg som nyss annonserat Åmotfors. Lokföraren fick panik och tryckte på knappen ”TRYCK ALDRIG HÄR” vilket i lokaltågens värld innebär att hela tågsettet lyfts upp på nya ”Metallben” och knallar iväg på rena transformerskampanjviset. Problemet blev ju dock detta. Ingen hade fått utbildning på att styra tåget med dessa metallben.Vilket då innebar att det förvirrade lokaltåget gick rakt i väggen på Åmotfors Brandstation som i sin tur föll ihop som ett korthus och klämde ut en brandbil som flög runt 40 meter innan den landade på flaket på en Makedonsk Traktorleverans. Som tur var hade traktorn redan levererats till den glade bonden Sven på Hjale.
Den makedonske lastbilsföraren hade sin stereo i maxvolymläge och lyssnade på ett utdrag ur den Makedonska kongressens senaste debatt om varför de inte bara får heta Makedonien utan måste heta, Före Detta Jugoslaviska Republiken Makedonien. Några dagar senare skulle han upptäcka brandbilen och sälja den i en mörk gränd i Belgrad.
Så visst kan man prata om en intressant händelseutveckling ibland väl? Nåja, livet är ju alltid på detta viset. Tappar man lusten så är det ofta förståndet man letar efter..
