En bortglömd känsla
Kan man glömma bort känslor? Kanske sådana som man sällan känner? Klart man kan, ibland i rena självskyddande skäl såklart. Vem vill eller behöver komma ihåg känslan då man stod och väntade på en galning med kniv. De längsta minuterna som bara var sekunder. De tjugofem graderna kallt som väntade ute framstod som en dröm i jämförelse med en knivgalning. Men ingen kom. En av änglarna i mitt liv avfärdade galningen. Men den känslan, just nu kommer jag ihåg den,å fy fan säger jag. Den önskar jag ingen av er.
Nä, kanske får ta en liten film. Jag har ju semester. Men fy fan vad mycket jag skulle vilja säga som jag inte kan. Hur dumt det är att vara människa, riktigt förnedrande och regelvidrigt dumt. Hur som helst, hoppas ni allihopa mår bra! Och det var roligt att se er idag Magnus och Letitia :)
Nä, kanske får ta en liten film. Jag har ju semester. Men fy fan vad mycket jag skulle vilja säga som jag inte kan. Hur dumt det är att vara människa, riktigt förnedrande och regelvidrigt dumt. Hur som helst, hoppas ni allihopa mår bra! Och det var roligt att se er idag Magnus och Letitia :)