AlltidThomas

Ångesten VS Ångern.

Århundradets fight var på gång. I flera veckor, ja månader hade det pratats om detta möte mellan de två titanerna som ärrar både hjärta och själ.
Men vad var det som fick dessa två känslokungar att vilja göra upp om vem var den riktige Kungen? Enkelt som en blåbärspaj utanför en korvkiosk mitt framför näbben på en skabbig fiskmås, för Ångesten hade vräkt ur sig, ”Det finns ingen riktig ånger utan ångest!”
Detta var som att ta en död panka och klappa till ångern i ansiktet. Som givetvis reagerade med en endaste gång och svarade, ” I Den Döda Skogen, klockan tre på söndagen den 15:e, eftermiddag, då ska jag göra slut på all jävla ångest i denna värld..”Ångesten såg rädd ut, sedan brast han ut i ett gapskratt för att riktigt visa att rädslan bara var spelad. Ångern spottade framför Ångestens fötter som hoppade undan med en komisk rörelse ungefär som om Ångern hade spottat ut en handgranat.
Så var det sagt och så skulle det bli. Tiden fram dit blev en makalöst konstig tid för människorna på denna jord. Jag menar? Snart skulle all Ångest eller all Ånger vara ett minne blott, wow, vilket som, så skulle det skapa lyckligare människor, trodde i alla fall de som i vanlig ordning representerade den stora mängden människor men som i sin tur inte hade mycket till övers för att förstå hur den komplicerade multistruktur som en människa är.
Söndagen den 15:e kom. Ångesten hade laddat upp på morgonen med en pizza grandiosa, med vitlök och extra äcklig salami på. Skit samma, en bismak var bara bra att ha i munnen nu när fighten var nära.
Ångern hade laddat upp på ett helt annat sätt. Han satt och spelade X-Box 360 och höll nästan på att glömma fighten. Detta kunde ses som ett arrogant sätt av Ångern, endera som om han var fruktansvärt segerviss eller som att han helt enkelt inte brydde sig om utgången av fighten. Men det gjorde han. Enligt Ångerns beräkningar så skulle ett människosläkte utan ånger gå under snabbt. Men ett människosläkte utan ångest skulle snarare i de mesta fall bara må bättre. Och visst hade Ångern en plan. Det skall ni också veta, en sådan här fight är inte en knytnävs, spark eller på något sätt fysiskt fight. Denna kamp går ut på att förgöra den andres hjärna med sin egen hjärna. En ofantlig urladdning som faktiskt bara hade hänt en gång tidigare i jordens historia. Det var fighten mellan två olika versioner av Kärleken. Den ena var den som vi idag kallar Amor, som vann såklart, ni vet? Skjuta pil i härtat = Kär!! Förloraren som inte en enda själ i hela världen vet om, som nu NI som läser detta blir de första att veta om, var Tomatpungen. En röd liten tomatpung som kastade tomater på folk som i sin tur blev kära.. Ja jag vet, helt och hållet urtöntigt men det tog ändå Amor tre dagar att besegra Tomatpungen och under den tiden dukade i princip alla dinosaurier under också. Så glöm meteoriter, ok?
Så var det dags.Tre tusen tv-kameror och mer än tvåhundrafemtio tv-kommentatorer var på plats. Det hade sålts liveplatser till internetpubliken för den helt otroliga summan av 200 triljarder dollar.
Ångesten var den som äntrade Den Döda Skogen först. Iklädd svarta kläder och målad i sitt ansikte som om han var en demon. Ångern satt uppe i ett träd och överraskade alla när han helt sonika hoppade ned framför Ångesten som skvatt så han spottade ut sitt tuggummi av rent tvång.
Ångern sade, ”Hej på dig din fuling, får jag börja?” Ångesten skrattade och sade segervisst med ett skratt bubblande i bakgrunden av sitt prat, ”Javisst, skjut ditt bästa skott din gamla ångerfulla Ånger..”
Tankekraft, lite komplicerat att förklara enkelt för er, men det som händer i en sådan här fight är att den ene sänder bilder från sin hjärna så påfrestande att den andres hjärna lägger ihop totalt och i och med detta slutar denne att vara en konung av sitt gebit och blir en helt vanlig människa. Så ingen dör eller nåt, bra vällll?(Jag veet, det ska vara många LLL för att poängtera hur det skall uttalas.)
Men ingalunda ses detta som en fredlig uppgörelse i känslornas och sinnenas kungavärld.
Ångern koncentrerade sig och tittade Ångesten rakt i ögonen som log tillbaka och visade sina svarta tänder. Ångern skickade iväg sin attack. Ångesten skrattade först men sedan stelnade skrattet som i en gråtfärdig min av, ja? Ångest! Ångesten tog sina händer för sina öron och gallskrek, ”Neeeeej, Detta är ju för faaan inte möjligt??” Sedan föll han ihop på marken till synes avsvimmad och Ångern tog upp en kollekott och kastade den på honom. Ingen reaktion, ok, game over. Tittarna över hela världen hade häpnat. Och nu kände de sig riktigt lurade och kände direkt ångern över varför de hade köpt denna tv-sändningen. Men ingen fick Ångest..Konstigt va?
Jag vet, ni vill veta vad Ångern skickade till Ångesten. Jo, helt enkelt en livekonsert med Lasse Stefanz. Glada dansande människor där ingen ångest göre sig ens en minimal chans att komma in. Och inte nog med det, Musiken var avskyvärd, vilket i sin tur bidrog till att knäcka Ångesten totalt. Så denna gång överlevde dinosaurierna, det skulle vara vi det då med andra ord. Ångern smartade bort Ångesten och mig veterligen kommer ingen någonsin mer att känna ångest på denna jord, gött väl?

Slut