AlltidThomas

Vaknade utan värk, nja i princip helt utan. Vad jävla underbart! Tack för det säger jag! Dysterheten som hittills denna vecka hade dominerat min vardag förbyttes till hoppfull försiktighet och jag började planera dagens uppdrag. Ett skulle vara att åka och prata med min före detta chef vilken visade sig vara upptagen när jag väl anlände till hans kontor. Så istället gick jag och samtalade med mina saknande före detta arbetskamrater. Berättade för dem om min speciella idé och jag tror att många av dem kommer att bli viktiga i mitt lagbyggeJ 

Solen lyser som vanligt med sin frånvaro och den engelska väderleken håller i sig, vilket i sin tur inspirerar mig väldigt mycket. Så varför inte ta sagan om gubben på gärdsgården då kanske? Håll i er!

 

 

Gubben på gärdsgården.

Det var en gång en gubbe som tillbringade hela sitt liv med att sitta på olika gärdsgårdar. Satt han inte på den ena så satt han på den andra. Att han fick ont i sin axel efter att maniskt vinka till alla som passerade var väl det enda som bekymrade honom den eftermiddagen då vi börjar vår saga.

För nu kom det sig så, att kungen utav självaste storberget hade bestämt sig för att under grovt kamouflage ta sig in till staden bara för att han var så nedrans glad i Pizza Hut-pizza. Kungen utav Storberget? Ett troll såklart, vad trodde ni? Vad kan vara det svåraste för ett troll att gömma? Svansen såklart! Och när kungen av Storberget stod framför sin buktande spegel som hängde upp och ned så var det just precis svansen som han inte fick att se bra ut under de otroligt stora säckiga jeansen som hade stulits från någons tvättlina dagen innan idag utav kungens mest pålitliga troll, självaste trollprins Näsbuse. Skratta inte! För troll så är sådana namn helt naturliga och inte alls roliga, kom ihåg det!

Kungen av Storberget vände och vred sig, petade och hoppade. Till slut stöp den tjocka yviga svansen ned i ett utav benen på jeansen och ett flin som blottade kungens stora åt alla håll stående tänder spred ut sig i hans enorma ansikte. Ni vet ju alla att troll har stora näsor? Och det är sant, men vet ni också att troll har dubbelt så stora huvuden som människor? Exakt, det var väl det jag trodde. Men emot detta kunde kungen inte göra något alls, bara gömma svansen, binda upp sitt två meter långa hår och tvätta sig i ansiktet. Trollprins Näsbuse kom in kungens bergasal och sade, ”Vid alla trollmammors spyor, vad du ser mindre trollig ut nu! Men ärligt? Du ser inte ut som en äckelpäckel människa faktiskt..” Kungen vred sitt stora huvud emot Prins Näsbuse och sade med mullrande röst, ”Gå ut och gör iordning min älgsläde, jag ska dra nu!”

Och med dreglande mun drömmande om Pizza Hut pizzor i massor piskade Kungen av Storberget på sin stackars älgtjur med bara horn på ena sidan skallen och vrålade, ”Spring iväg genom träd och buske, ta min släde genom regn och ruske, hitta vägen din älgstrutt, raka spåret till Pizza Hut!” Och iväg for de genom trollskogens djupaste djup.

 Det hände sällan något mer än att samma personer eller djur passerade Gubben på gärdsgården. Denna dag var lik alla andra, i alla fall hittills. Först hade lilla Ida kommit hoppande på väg till skolan med sin alldeles för stora ryggsäck hängandes nere på hennes ben och hon hejade glatt på Gubben, som i vanlig ordning vinkade tillbaka. Sedan kom traktorligan. Ja? Två bröder som körde chickenrace med sina traktorer varje morgon klockan 10.00. Det slutade alltid med att båda två körde i diket och sedan fick de använda resten av dagen för att dra upp traktorerna därifrån. Gubben på gärdsgården hade flera gånger tänkt påtala deras dumma beteende men avbröt sig själv varendaste gång just på grund av att han inte visste vad han skulle säga.

Det dök sedan upp två gummor som var på väg in till den lilla staden för att köpa kaffe och chokladkakor utav ett alldeles speciellt märke. De var båda tandlösa men alla vet ju att choklad faktiskt inte behöver tuggas! Solen lade sig i zenit. Gubben på gärdsgården halade fram en halvliters mineralvattenflaska och tänkte, ”Jag har att ett bra liv, sitta på gärdsgårdar hela dagarna, hälsa på folk och bara må riktigt bra.” Men detta med att må bra förändrades precis i detta ögonblick. För bakom gubben på gärdsgården brakade det till utav bara den och en gigantisk älgtjur med bara ett stort horn på ena sidan huvuden kom farande ut ur skogen. Hela marken skakade och gubben tappade mineralvattenflaskan rakt i huvudet på en skogsmus som precis hade somnat och drömde om ett bättre liv, nu svimmade hon av istället och förlängde drömmen utan egen vilja.

Gubben på gärdsgården trodde inte sina ögon. Bakom den enorma älgen var en konstig slags släde fäst. Det var inga hjul på den, utan den hade små medar som faktiskt inte såg ut att vidröra marken alls. Men inte nog med det, i släden satt den största människa gubben på gärdsgården någonsin sett. Älgen med dess släde och storvuxna passagerare kom rakt emot gubben och inte saktade de in heller. Gubben hojtade, ”Se upp, här sitter ju jag!” Den stora människan som satt i släden som för övrigt inte såg ut att ha något ansikte mer än en monstruös näsa vrålade ut ett svar så det lät som åskan gick, ”DUMMA MÄNNISKA! SITT STILL OCH BLUNDA OM DU ÄR SÅ BÖVLANS RÄDD DÅ!” Precis det gjorde gubben, han blundade. Sedan stöp han i backen av en tornadisk vind som svepte över honom. Med kisande ögon tittade han sig omkring lite försiktigt där han låg ihopkrupen i en instinktiv fosterställning och förstod till sin förfäran att ekipaget faktiskt hade hoppat ÖVER honom! Gubben låg kvar på marken och såg den stora människan och dennes konstiga släde med den dinosaurieaktiga älgen när de rök iväg på den lilla grusvägen så det skapade vad man närmast skulle kunna kalla en sandstorm. För första gången i sitt liv svor gubben på gärdsgården, ”Fy faan!” sade han och reste sig upp samtidigt som skogsmusen argt pep åt honom och sprang haltande iväg under gärdsgården och in i det skyddande gräset.  

Gubben på gärdsgården sträckte på sig, borstade av sig damm och gräs. Att han hade fått hundskit på ryggen det visste han inte om utan svingade sig tillbaka upp på gärdsgården med ett leende så falskt att det stod härliga till.

Kungen av Storberget svepte förbi mängder av människor, bilar, ja allt som du kunde tänka dig. Han brydde sig inte det minsta. Ända sedan den dagen en utav trollspanarna hade tagit med sig en bit pizza från Pizza Hut så hade han varit såld. Ingen kokad trollmossa med granbarrspölsa i världen kunde slå vad Pizza Hut hade gett honom. En smakupplevelse, ja som han kände det, nästan en religiös upplevelse.

Vi vänder på steken lite då, för ni tror säkert att jag inte vill eller orkar beskriva hur Kungen av Storberget sågs av alla de människor han passerade? Men så är givetvis inte fallet, ett litet axplock kommer här. Två polisbilar tog upp jakten på honom. Men det vet ju alla att ingen kan köra ikapp en trollsläde med en enhornad bautaälg? Så de fick se sig blåsta. Barn började gråta och mammor började skrika, ok, pappor med. En Hare Krishna konvoj blåstes omkull utav vinden som följde med trollsläden och detta i sin tur medförde att de trodde att de fått varit med om en uppenbarelse från högre ort. Brandkåren ryckte ut, men hittade bara rök, ingen eld. Och Kungen av Storberget anlände till den lilla Pizza Hut anläggningen. Gissa om personalens förvåning när en älg med ett horn kom klampandes i drive in:en och ett släp med en gigantisk man som i princip hade ett ansikte täckt med 80% näsa. Flickan som i sina propra Pizza Hut kläder stod där i luckan bara stod och gapade när självaste stortrollet beställde tjugofem pizzor i king size versioner allihopa. Och detta var inte alls för att han skulle ställa till med fest i berget och bjuda alla stackars troll på något ljuvligt att äta, nej nej och åter nej. Detta var enbart till honom själv, ja kanske prins Näsbuse skulle få en, nja, tveksamt.

Hursomhelst. En timma senare var Kungen av Storberget på väg tillbaka till trollskogen och Storberget.

Gubben på gärdsgården hade vid det här laget suttit och intalat sig själv att det som kallas hallucinationer faktiskt kunde förekomma. Det luktade störande mycket hundskit också, konstigt? ”Tänk om folk kunde lära sig att ta upp skiten efter sig?” Tänkte han samtidigt som en polisbil kom smygande och stannade framför honom. Detta hörde inte direkt till vanligheterna i gubben på gärdsgårdens liv, att en polisbil stannar alltså, men efter vad som hänt idag, vem fasen kan bli förvånad över någonting alls. ”Det nästa som stannar blir väl en val som frågar efter vägen till Alaska.” Tänkte gubben och log vilket betecknades som en illa vald handling av den unge polismannen som mycket allvarligt genom sin nedvevade ruta frågade gubben, ”Jaså, vad sitter du och flinar åt då?” Gubben kunde ju inte säga att det gällde valar och Alaska så han fick ta en nödlögn, ”Jag ler i ren glädje, det är första gången jag pratar med en polis..” (Åh herregud, det lät väl inte dumt alls va?) Tänkte gubben för sig själv rodnande som en passionsfrukt från Senegal. Polisen suckade, himlade med ögonen och sade, ”Ok, kyss någon annans arsle tack, vi undrar om du råkar att ha sett en stor älg med en stor man åkandes i en släde som på något konstigt sätt sitter fast i älgen?” Gubben på gärdsgården bara gapade. Det skulle knappast vara tillrådligt att säga att ”Visst, de passerade över mitt huvud för en stund sedan..” Så han ljög igen, som gubbens mamma alltid sagt till honom, ”lilla gubben, blanda dig aldrig med fel sorts kort..” Nu fattade han inte egentligen vad kära mor menade med detta men han kunde tänka sig att detta var en sådan situation, kanske. Poliserna satte på sirenerna och lamporna och sina solglasögon och for iväg i en sådan fart att de två nyförälskade ekorrarna som satt och hade det småmysigt på en trädgren föll ned rakt på ryggen på en grinig räv som precis ställt in siktet på en syrsa i modell större. Och som jag sagt förut i min blogg, kom ihåg att djur kan prata med varandra. Så räven sa helt sonika, ”Va i helvete håller ni på med, nu är ni skyldiga mig en lunch, idiotgnagare!”.

 Gubben på gärdsgården satt och rullade tummarna. Solen ville gå ned men hade liksom stannat och långt bort på grusvägen började ett stort sandmoln torna upp sig. Gubben som nu var vis av sin erfarenhet hoppade snabbt ned från gärdsgården och sprang så fort han bara kunde men det var för sent. Hur en så stor enhornad älg kan vara så snabb var för gubben helt ofattbart, det måste vara trolldom med i bilden (och det var det ju). ”Stanna ditt stora åbäke!” mullrade gigantmänniskan som satt i släden bakom superälgen. Och gubben stannade. ”Inte du, spring om du vill, inte bryr jag mig om en liten myggig människa, jag pratade med min megaälg!” Gubben tittade på människan i släden och korrigerade sig själv direkt. Inte var det en människa inte. Med risk för att verka som en totalt färdig mentalsjukhusprodukt så frågade gubben varelsen i släden, ”Du? Råkar du vara ett troll kanske?” Det skrattet som bröt ut hos varelsen var både högt och dånande, det sägs än idag att folk i grannbyn (5 kilometer bort) hörde det skrattet. Ekorrarna som kämpat sig upp på sin gren föll ned igen och landade denna gång tack och lov inte på någonting annat än sådant som gjorde ont. Kungen av Storberget tog upp en pizzakartong, slängde iväg den emot gubben på gärdsgården och sade, ”Härmed köper jag din tystnad, ät och håll käften! Klart jag är ett troll! Kungen av alla troll till och med. Men som jag sade, du har aldrig sett mig, för nu har Pizza Hut tystat din mun!” Sedan mullrade trollet fram följande ramsa, ”Älgskrälle lägg nu på en rem, och ta mig fort som kattsingen hem!”  Sedan hoppade älgen med sin släde och sitt Kungatroll över gärdsgården ännu en gång och försvann in i skogen med ett väldans väsen.

Gubben på gärdsgården tog upp pizzakartongen som låg på marken. Öppnade den och skådade en halväten tomat och två små lökbitar. Men någon pizza fanns inte att smaska i sig. Gubben suckade besviket och vandrade iväg hemåt samtidigt som solen bestämt sig för att röra på sig ändå. ”Imorgon tar jag ta mig fasen en annan gärdsgård, det är en sak som är säker!” Tänkte gubben samtidigt som han tuggade på den halvätna tomaten och funderade på varför det fortfarande luktade hundskit..

Slut.