AlltidThomas

Så ofta har jag suttit och tittat på nyheter på tv. Det har varit ett utav mina största intressen genom hela mitt liv. Lite absurt jag vet, men krig, politik och dess länkar genom religionen har alltid fascinerat min tankevärld. Och allt jag kunde komma över som beskrev första och andra världskriget kastade jag mig över och slukade med en informationsiver som nästan gav utslag på richterskalan. Varför nämner jag nu detta kanske helt ointressanta faktum nu för er som sitter här? Jo, för att jag märker att vi svenskar bryr oss mindre och mindre om de oberoende nyhetskanalerna. Skandaltidningar och skandalkanaler är det som skapar människornas nyhetsbild av idag. Och detta syns så otroligt väl på ungdomens sätt att uppföra sig i dagens samhälle. Några exempel; På bara de tio senaste åren har flickorna fått det föga delikata öknamnet ”hora”. Detta är numera nästan ett normalt sätt att tilltala flickor.. Ursprunget torde vara det amerikanska gängväldets destruktion av engelskan och ordet Hoe, eller Bitch som ligger bakom det svenska ordet ”Hora”. Då menar jag i de sammanhangen som ordet används i nuförtiden. Att ordet alltid funnits men använts som ett mer skamligt alternativ gör ju inte saken bättre. Sedan har vi detta med att korta ned meningarna.. Första gången jag hörde detta spottade jag ut kaffet i ett rent gapflabb. En kompis till min dotter satt tillsammans med oss alla och de drack dricka, eller läskeblask som min gode vän Morgan skulle ha sagt och vi samtalade om allt och ingenting. Min dotters kompis blev då så till sig i en historia hon berättade och det lät så här; Sen kom ja ut å ba, hahahaha, ja ba, hahaha, sen såg ja att han ba, hahahahaha. Vad i helvete? Ursäkta svordomen. Varje BA följs av ett ofta förvånat ansiktsuttryck helst med öppen mun och ögon totalt blicklösa. Jag började skratta med utspottat kaffet på min (givetvis) vita tshirt. Min dotter fann inte alls detta roande inte heller hennes kompis och hon sade bara till mig, ”Fan va pinsam du ä pappa!” Javisst är jag! Jävligt pinsam! Men det var mycket blaha om mig själv och hur jag ser på livet, trååååkigt va? Så vi tar en liten saga då, ok?

 

 

Vägbygget

 

I den lilla byn med inte mer än femtiotvå invånare uppdelade i sjutton hus utspridda lite var stans bodde en skogshuggare som hette Didrik Dromedar. Ja, han vet, detta lät ju inte direkt svenskt och detta påtalade han för allt och alla så fort de fick stora ögon eller skrattade åt dennes namn. Didriks pappa hade kommit som en förrymd fallskärmshoppare från Ryssland, eller som det hette på den tiden, Sovjet. Och Didriks mamma var en professionell streakare med specialitet dragspelsstämmor.

Så den speciella dagen då Didriks pappa (som gick under det lugnande namnet Absint Dromedar), kraschade på en utav Sveriges största dragspelsstämmor och landade mitt på den nyss utsprungna streakerskan Gullan Batta, Dridriks mamma. Ja då bara small det till. När de tittade varandra i ögonen sittande där under fallskärmen var det som att koppla in elverkets all ström i deras hjärtan. Och ett år senare föddes Didrik och de flyttade till denna lilla byn vid namn Snavvelskoga.

Ja hur som helst. Nu var Didrik fyrtiofem år och pappan och mamman hade sedan länge tillbaka lämnat honom ensam i den anskrämliga byn. Didrik hade kommit hem en dag efter ett hårt pass i fälla trädens stentuffa värld och funnit en lapp på köksbordet i det totalt tysta lilla huset. Det stod följande: ”Didrik vår duktige son. Vi har tröttnat på att vara föräldrar och är ganska besvikna på att du blev skogshuggare. Vi förstår att du på detta viset aldrig kommer att göra oss rika och vi accepterar detta men vi flyttar nu till Aliaska. Där har vi hört att folk har börjat hitta guld igen i de svarta bergen som finns där. Vi lägger ned tjugo kronor, köp dig något fint för denna sedel och sköt om dig. Kram! Mamma, Pappa.”

Didrik vek ihop tjugosedeln, gick och tittade i kylskåpet. Tog ut en öl som han öppnade. Gick sedan ivrigt drickande så det rann bredvid munnen och fick halsen att inte bara vara blöt av skogssvett utan också öl, en underbar doftblandning vill jag lova.. Han stöp omkull i den gröna tyghörnsoffan och knäppte på den lilla tjock-tv:n. Inte en tanke gick till mamma eller pappa, jo en, vem fan bryr sig! Detta var lite vem Didrik var, en jäkla iskall hårding med andra ord, eller en skadad psykopat med andra ord också. Sedan somnade han till skränet av så ska det låta.

Det hade aldrig hänt att Didrik blivit väckt mitt i natten men nu hände det. När han låg där och drömde om elefanter som hoppade höjdhopp och älgar som halkade omkull när de försökte lära sig kung fu så var det någon som flippade honom på näsan så det gjorde skitont!

Didrik for upp och fann sig själv stå framför en märklig varelse. Ja för det var vad det var, definitivt inte en människa utan en varelse. Den var klädd i blåskimrande påsiga byxor och hade en rödskimrande tröja. Hängslena som höll uppe byxorna var i glänsande guld. På huvudet hade han en ljusblå mössa, ja, ta mig tusan, en tomtemössa! Inte nog med det, varelsen hade vitt skägg och vitt hår som stack ut i lurviga testat under tomtemössan.

Och inte var han stor heller, kanske en och tjugo, med andra ord en dvärg i människornas elaka ordval. Didrik som inte var den mest sociala människan och inte heller den mest vältalande sade, ”Jaha, vad vill du då?” Tomten tittade på honom och log ett snällt leende sedan sade han med en röst som lät som heliumdopad, ”Vi håller på att bygga vår väg här utanför ditt hus. Det är en tomteväg, osynlig för er människor men den kommer att orsaka en hel del problem för dig som har vatten, avlopp och elektricitet dragen till ditt hus.” Didrik stod med öppen mun och gnuggade sig nu i ögonen, hur många öl hade han druckit egentligen? Tomten hoppade upp och satte sig i den tomma bokhyllan som Didriks pappa köpt då han hade bestämt sig för att börja läsa böcker. Han började aldrig. ”Du ska få tre alternativ av mig.” Sade tomten. ”Alla tre är mycket generösa och bra, vi tomtar är sannerligen inga elaka tomtar.” Didrik stod tyst fortfarande och letade med handen efter en köksstol som borde stå bakom honom och när han kände stödet satte han sig ned men totalmissbedömde ändå stolens dyna och daskade sig i golvet så flisorna rök ur det ekimpregnerade golvet. Han spratt upp med en gång högröd i ansiktet av skam och satte sig på köksstolen direkt samtidigt som han sade, ”Dessa jävla halkiga stolar!” Tomten nickade leende och sade, ”Alternativ ett, vi ger dig en miljon kronor, och du flyttar härifrån, köp ett nytt hus eller vad du vill! Alternativ två, vi ger dig ett tomtepiller, och när du vaknar upp nästa dag är du en av oss, en tomte. Ett underbart liv med magi och ett mycket annorlunda jobb väntar dig. (Detta alternativ fick Didrik att rycka till och titta på tomten med en blick som sa skojar du eller?)” Tomten tog en andningspaus, tittade allvarligt rakt in i Didriks ögon som om han försökte läsa dem, och vem vet, kanske var det exakt det han gjorde tänkte Didrik och blev rädd direkt för han tänkte just då på nakna damer och en miljon kronor.. Tomten fortsatte, ”Alternativ tre, du får en önskan uppfylld, precis vad du vill, och en dags betänketid.” Didrik harklade sig och sade med tjock nyvaken röst, ”När vill du ha besked om vad jag väljer?” Tomten hoppade fram till Didrik och helt plötsligt lyste det inte bara vänlighet av den lilla varelsen, den sa,”Nu!”

Didrik reste sig från stolen och sade, ”Ok, alternativ två kan vi ju glömma, någon tomte kan jag aldrig bli, jag är alldeles för skogshuggaraktig. En miljon? Hur dum är du? Om jag tar alternativ tre kan jag ju önska mig tjugofem miljoner till exempel?” Tomten log utan att öppna munnen och svarade inte men fortsatte att le oberörd. En våg av lycka typ den som slår till den som vinner högsta vinsten på Lotto sköljde nu igenom Didriks inre och han började skratta och skrika,”Mamma och pappa, jag skulle aldrig bli rik va? Hoppas det går riktigt åt helvete för er i Aliaska, förbannade pantburkshjärnor!” Didrik satte sig på knä framför tomten och sade med sån överhettad röst så spotten for ur munnen likt en vattenspridare, ”Jag väljer alternativ tre!” Tomten gjorde en grimas, tog upp en rosa liten näsduk och torkade av sig Didriks spott sedan svarade han,”Okej dumma människa, jag kommer hit klockan tre imorgon natt, då måste du ha ett svar på EN önskan. Den blir då uppfylld direkt.” Didrik log och tomten knallade ut ur huset utan att ens vända sig om för att säga hejdå till Didrik.

Detta var nog den längsta dagen i Didriks liv. Och den mest konfliktfyllda när det gällde vilken önskan han skulle önska sig. Det vore ju enklast att önska sig en så stor bunt med pengar att han aldrig mera behövde göra annat än att ragga fruntimmer och njuta av livet. Det skulle inte ens spela någon roll att han såg ut som fan längre. Det var en annan önskan han hade för en kort sekund hade i sin hjärna men tog bort, göra sig vacker..

Det blev eftermiddag och Didrik satt på sin veranda och tittade ut över gräsmattan. Den var en ojämn skapelse i olika slags mossor och allt annat än gräs egentligen. Men Didrik tyckte om den för den växte ingenting nästan, gött. ”Didrik!” Han spratt upp från stolen. Någon hade viskat hans namn precis i örat på honom. Men nog fan var han själv där på verandan. Han sprang ut på gräsmattan och runt huset. Sedan in och direkt till kylskåpet och korkade upp en vodkaflaska. Slut på ölen, nu skulle firas med starkare drycker. ”Didrik!” Och nu tappade han vodkaflaskan rakt på sin fot för han skvatt utav bara den över att igen bli viskad sitt namn rakt i örat. ”Tack och lov, flaskan höll!” Tänkte han och tittade med en sur min på den skvätt vodka som hade gulpat ut på golvet. ”Vem fan är du som håller på och viskar mitt namn, vad vill du?” Inte för att han hade väntat sig något svar så när han fick svar skrek han rakt ut och sprang in i sängkammaren och kastade sig in under sängen. Han hade minsann sett hur dessa glidkastningar gick till i vissa filmer och tv-serier. Denna gången gick det väl inte så bra för en nedstickande fjäder från Didriks trasiga madrass rev upp byxrumpan och rispade själva rumpan med. Men han höll sig från att skrika eller ens andas. Rösten hade svarat, ”Jag är din husälva och om livet är dig kärt önskar du dig tomtarna ur ditt liv inatt, inget annat kommer att göra dig lycklig!” Herregud va? Inte nog med att hade börjat ränna tomtar hos honom på nätterna nu hade även röster i form av husälvor börjat leva luckan med hans redan obalanserade psyke.

”Vad löjlig du är Didrik, kom ihåg vad jag sade, gör så, önska dig alla tomtar bort ur ditt liv för alltid!” Didrik höll för öronen men hörde den viskande rösten ändå. Han låg nog kvar under sängen i mer än en timme innan han rullade ut på det sätt som Rambo skulle ha gjort i en liknande situation. Nu var det matherfackingkrig! Inga jävla röster eller tomtar skulle facka med hans hjärna, nej nu skulle de få se..

Klockan blev tre på natten och tomten kom inknallande till Didriks säng, flippade till honom och insåg med en gång att det där inte var Didrik. Ljuset i rummet tändes och Didrik smällde igen dörren som han hade stått bakom. I sin hand hade han sin extra vassa supertimmer motorsåg. Tomten såg riktigt förskräckt ut och tjöt,”Men Didrik, vad håller du på med? Önska dig nåt nu så blir det slut på dessa dumheter!” Didrik drog igång motorsågen och sprang rakt emot tomten som gallskrek och hoppade upp i taket och sprang upp och ned i taket på väg emot ytterdörren. Didrik tog en köksstol och kastade mot tomten, träffade honom och som i ett regn av stolsben och tomtar föll de till golvet. Didrik stängde av motorsågen och gick sakta fram till den flämtande tomten. ”Nå? Ska du säga sanningen nu då kanske? Husälvan var här förut och berättade hur det låg till ser du..” Didrik log överlägset och triumferande. Tomten å andra sidan himlade med sina ögon och svarade, ”Ja det var som jag misstänkte. Didrik, det finns inget som heter husälvor, men det finns elaka hustroll. Det du pratade med var precis ditt alldeles egna hustroll som jag råkar känna mycket väl, det heter Spicke Spackelnäsa.”

Didrik stod som förstenad. Vad i hela friden? Från att vara en normal skogshuggare till att bli en föräldralös sagoinvolverad tönt med en motorsåg och en tomte i sitt kök och inte nog med det, ett lurigt hustroll!! Nej nu jävlar! Tomten reste på sig och tittade argt på Didrik och sade, ”Jag är mycket besviken på dig och ditt val är förbrukat, men innan jag går, kan du klä av dig naken?” Didrik trodde inte han hörde rätt och skrek, ”VA?” Exakt då när han stod där med öppen mun skrikandes va! Kastade tomten in något rakt in i munnen som bara slank ned i magen med en väldans fart. ”Tack!” Sade tomten, och välkommen till gänget, vi har alltid användning för en dummerjöns till skogshuggare, vi syns till morgonen, jag tar med dina nya kläder, din nya storlek.” Sedan blinkade tomten i ena ögat och försvann ut genom dörren.

Didrik sprang rakt in till toaletten, stack fingrarna i halsen och spydde som en gam samtidigt som han sket på sig i sin totalt förvirrade värld och fick se en skugga röra sig på golvet bredvid honom. Han vred på sitt huvud och stirrade rakt på vad som skulle kunna beskrivas som ett klassiskt troll. Stor näsa, tovigt långt hår, ring i näsan, svarta stor utsående tänder, ganska stort, kanske runt två meter. Tjock och med kläder som verkade som någon slags medeltida riddarrustning. Med en tjock darrande röst sade trollet, ”Oj Didrik, du var mig en riktig idiot. Nerspydd och nerskiten bara på grund av att du nu håller på att bli en tomte, känns skönt va?” Didrik for upp och måttade ett slag emot trollet som bara försvann i tomma intet och Didrik slog sin hand med full kraft i väggen så knogarna sprack på tre ställen och i sin egen skit och spya föll Didrik ned i vad som kändes som en oändlig svart tunnel, han bara föll och föll.

”Didrik! Vakna nu din tok!” Ja givetvis var det tomtens röst. Didrik öppnade sina ögon och plirade emot tomten som log vänligt emot honom och frågade, ”Nå? Hur känns det, din första dag som tomte?” Didrik for upp. Kläderna låg i en hög på golvet och han var helt naken. De gamla kläderna var nog tio storlekar för stora. Det luktade fruktansvärt, skit och spya och tomten vinkade åt Didrik att de skulle gå därifrån. Han följde efter tomten och faktiskt kändes detta riktigt bra.

Två månader senare satt Didrik i tomtebyn och vässade in såg och sin yxa. De två senaste månaderna hade varit de mest fantastiska som hade hänt honom, att bli tomte var som att vakna, eller som att öppna ögonen efter att ha varit blind förut. Han glömde totalt bort sitt gamla liv och träffade till och med en underbart vacker liten tomtemor vid namn Nijntja som han trots sin stora blyghet ibland bjöd ut på den lokala tomtepizzerian, Tomte Hut.

Didriks hus brann ned och Didrik försvann. Ingenting hittades efter honom i brandresterna men det fastslogs ändå att hettan varit så hög att det var fullt möjligt att hela Didrik bränts upp totalt. Didriks föräldrar fick ett brev med meddelande om vad som hänt och öppnade det när de satt i en liten Cessna som skulle ta dem till deras nya inmutning som de köpt vid Svartbergets fot. De han bara läsa första raden, ”Vi beklagar sorgen, men er son Didrik Dromedar har avlidit.” Sedan kraschstörtade Cessnan och ingen överlevde.

 Slut