AlltidThomas

På natten ska man sova. Det finns många studier som påvisar olika sömnviktighetsteorier men en sak verkar stämma ganska bra överlag, detta med att åtta timmars sömn bör man ha varje natt.

Jag kommer faktiskt inte ihåg när jag sov längre än två timmar i sträck. Jag sover två timmar, vaknar i någon dröm av mardrömskaliber skala 1:1. Oftast måste jag gå upp och sätta mig och förvissa mig om att det faktiskt var en dröm och att det inte var verkligheten som bara var en dröm. Sedan somnar jag om och upprepar samma cykel igen, två timmar. Gnäll, gnäll, gnäll! Sitter ni och tänker nu, men icke sa Nicke. Jag gnäller inte, tack vare denna konstiga sömncykel har till exempel det bästa jag skrivit kommit till, nattliga skriverier baserade på drömmar. Underbart väl?

Nu över till något helt annat, en saga om den gråtande lyktstolpen.

 

 

Den gråtande Lyktstolpen.

 

Det är ju fullkomligt absurt att ens tänka tanken att lyktstolpar kan gråta? Att de ens kan avge tårar eller något slags gråtljud? Helt sonika omöjligt! Allt detta var Jespers totala övertygelse ända tills den dagen kom då han satt och väntade på eftermiddagsbussen in till staden.

Jesper bodde i ett litet samhälle en mil utanför den stora staden. Det kom en buss varannan timme och den var nästan alltid tom. Helt enkelt utav den enkla anledningen att i det samhället där Jesper bodde hade alla bil. Det var nästan nedsättande att ens tänka tanken på att kliva på bussen. Jo förresten, bussen till staden hade ett roligt smeknamn, ”samhällets trognaste nykterist.” Varför? Jo, den var ju aldrig full! Rolig va? Nja, knappast.

Hursomhelst. Solen började på att försvinna ned bakom raden av skogstoppar som kantade horisonten och dagsljuset dimmades av. Helt i normal ordning och med en fingervisning om vad som komma skulle. Hösten var nog den årstid som Jesper trivdes bäst på. Frisk luft, vackra färger och lite mörkare kvällar. Man hade rätt att sitta inne och se på film då, bra. De flesta människor som får någon slags depression med hänvisning till en årstid brukar ju få höstdepressioner. Men inte Jesper inte, nepp, han hade sommardeppar istället. Ljuset blev aldrig borta, kraven på solbränna och kraven på en rolig och kvalitativ semester. Fy bövelen för den stress som detta gav upphov till.

Han tittade på sin klocka. Konstigt, bussen skulle ju komma nu. Det började på att bli lite kyligt och Jesper drog upp blixtlåset i halsen på sin tjocka tröja. Han satt på en treplankad träbänk utan ryggstöd och bredvid honom stod en liten lyktstolpe som slogs på av automatik när ljuset ute började bli borta. Ändå skvatt Jesper till när den slogs på, fast han så väl visste detta och hade varit med om det hundra gånger förut. Ett konstigt ljud kom från stolpen, som ett ylande, mycket konstigt. Jesper tittade noga på lyktstolpens silvriga yttre och såg hur det rann vatten eller något som liknade vatten nerför dess släta yta. Jesper skakade på huvudet och tittade bort. Spottade på marken i hopp om att träffa den lilla skalbagge som desperat skyndade sig undan nattens ankomst men missade. Ylandet blev bara högre och högre och Jesper kände hur något vått stänkte i hans kortklippta ljusbruna hår. ”Va faan!” Sade han och reste sig upp och fick till sin stora chockförvåning se att det sprutade vatten i kaskader från lyktstolpen samtidigt som ylandet gick upp och ned i ljud, ungefär som om någon grät. Jesper tittade desperat efter bussen. Detta var ju allt utom roligt. Räddad av bussen undan den gråtande lyktstolpen va? Jesper skrattade högt åt sina egna tankar. Ylandet från stolpen blev ännu högre och nu sprutade det vatten från stolpen som rena vattenspridaren. Han gick undan för inte var han sugen på att bli sjöblöt bara på grund av en felkopplad stolpe. ”Undrar om de har kopplat in den på avloppet eller?” Men det vore ju en teknisk omöjlighet, eller? Jespers tankar for runt och skapade ett kaos i hjärnkontoret som aldrig skådats förr, då kom samhällets enda invandrare och satte sig på bänken bredvid Jesper. Han hette egentligen Ali Ismael Jiddra, men alla kallade honom ”kameljägaren.” Ali hade ingen aning om vad detta betydde dock för han hade hoppat av SFI redan första dagen där. (SFI-Svenska För Invandrare) Och nu satt han här bredvid denna studsande svenska styggling till ungdom. Ali tittade motvilligt på Jesper och fick då också en dusch i ansiktet från lyktstolpen och han hoppade upp skrikande som om det var en scudmissil som penetrerat hans hjärna. Jesper skvatt som bara den för han hade inte ens sett Ali utan var helt hypnositerad av den bölande lyktstolpen. Ali skrek till Jesper, ”Vad har do jott? Trasiga ljus av dig?” Jesper förstod ingenting av detta men förstod i alla fall att kameljägaren anklagade honom för detta som pågick med lyktstolpen. Jesper skakade på huvudet och svarade,”Nej, jag har för fan inte gjort något, den bara började spruta vatten och låta så där. Kolla på marken, det har ju fan med kommit en halv insjö med vatten snart!” Ali tittade på marken runt lyktstolpen sedan hoppade han upp på bänken och skrek ut någon slags ramsa samtidigt som han sträckte sina armar mot skyn. Jesper blundade och öppnade ögonen och sade, ”Men för fan, sluta med dessa dumheter din jävla idiot!” Ali tittade på honom med öppen mun, uppenbarligen förvånad över att Jesper inte förstod det viktiga som han nyss hade utfört. Sedan hoppade han ner från bänken och sprang därifrån i full fart som om han hade en bisvärm i rumpan. Nu började Jesper tröttna på detta och tittade sig noga omkring sedan sade han, ”Ok din lyktstolpe, varför gråter du?” Sedan rodnade han så det riktigt brände i kinderna, prata med en lyktstolpe, ja tjenare, dolda kameran varning läng väg, enkel till psyk också! Så ljöd en metallisktubformad röst, ”Jag vill ju bara ha en kram!” Jesper tog tre snabba steg bakåt. ”Lyktstolpen hade ju för fan svarat honom! Inte klokt för helvete!” Jesper gömde sitt ansikte i sina händer och skakade på huvudet. Detta kändes helt insane. Och han var fullt medveten om sitt brutala och klumpiga svordomsval i sina tankar. Han sänkte sakta sina händer från ansiktet som var blött av lyktstolpens tårar sedan tittade han på den sjöblöta marken runt stolpen. ”Ok, om jag ger dig en kram, slutar du gråta då?” Sade Jesper med lite darr på rösten. ”Givetvis!” Svarade lyktstolpen på sitt lyktstolpiska metalljudiga vis. Jesper tittade sig omkring, inte en människa så långt ögat kunde se, inga bilar, ok. Sakta gick Jesper fram till den blöta lyktstolpen och omfamnade det i en rejäl kram. Han lade till och med kinden emot dess svala yta. Exakt då kom bussen farande bakom Jesper och stannade. Som en örfil mot Jespers självförtroende for dörren till bussen upp och den mest äckliga busschauffören på denna jord satt bakom ratten med stora ögon och glodde på Jesper som stod kind mot en lyktstolpe desperat kramande. Sedan bröt busschauffören ihop totalt i ett gapskratt samtidigt som han skyndade sig för att ta ett kort på Jesper bergsäkert för att publicera på någon internettig skvallersida. Jesper släppte taget om stolpen och då tändes ett ljus några meter bort, en annan lyktstolpe började gråta. Busschauffören tittade bara på Jesper och sade, ”Nå? Ska du med eller?” Jesper skakade på huvudet och svarade, ”Nej, jag verkar att få fullt upp ikväll.” Busschauffören tittade med konstigt ansiktsuttryck ungefär som om han trodde att Jesper gick på droger eller något liknande, sedan stängdes bussdörren och med ett brak for bussen iväg.

Nu var det helt mörkt ute. Jesper gick med tunga steg mot en lyktstolpe som det kom ett konstigt ljud ifrån samtidigt som det rann vatten nedför dess glansiga yta. Jesper tittade upp emot den klara stjärnhimlen och log sedan viskade han, ”Detta är ta mig faan inte klokt!” Sedan sprang han fram och kramade om den blöta stolpen som slutade gråta med en gång. Med en gång tändes en annan stolpe tjugo meter bort och samma visa igen, och igen och igen..

Slut