AlltidThomas

Så har man än en gång fått det bevisat för sig. Det är inte mycket man vet egentligen och tur är väl det. Jag trodde till exempel aldrig att USA skulle lämna Irak redan nu, men det gjorde de. Jag trodde aldrig att Big Show skulle förlora sin heavy weight champion titel till en liten groda, men det gjorde han. Jag trodde aldrig jag skulle känna så som jag känner nu igen, men det gör jag.

Solen uteblev till förmån för den kalla dimbankens morgonorgie som fortfarande håller på. Vitt ute i alla fall, barnen är nöjda som det heter. Och jag, ja jag ska skriva en liten saga, givetvis är den sann.

 

 

Trollkvinnan

 

När tivolit kom till den lilla staden var det alltid ett sådant liv runt omkring dess följe. Stadens invånare gick man ur huse för att kartlägga vilka roliga karuseller som fanns med i just detta års upplaga. För det var ju faktiskt så, tivolit bytte ut en del karuseller varje år, allt för att inte tråka ut sina besökare på sin turné landet runt. Men detta året skulle visa sig vara extra speciellt. Från en gömd och glömd dal i Kazakstan hade en märklig kvinna dukt upp. Hon pratade inte så jättebra svenska men fullt förståelig. Hon presenterade sig som Mandarella De Lux, spåkvinna utan några som helst omsvep. Tivolidirektören blev helt exalterad och anställde henne direkt för hela säsongen.

Spåkvinnan fick en egen husvagn och en egen skylt. ”Mandarella ser din framtid” stod det på den och under hängde en tilläggsskylt som noggrant talade om priset för att bli spådd och att endast kontanter skulle accepteras. Detta tivoli hade funnits i nära hundra år nu. Varje säsong hade gått med vinst. Men de senaste åren hade vinsten bara sjunkit mer och mer. Direktören kände en liten desperation över vad han skulle hitta på, så därför kom spåkvinnan precis lägligt. Nu undrar ni kanske om hon kunde spå? Nja, det brydde sig faktiskt inte direktören om, hon kunde i alla fall spela den rollen det var han säker på och eventuella klagomål skulle ju ebba ut i sanden för tivolit stannade aldrig längre än tre dagar på något ställe.

Så rullade säsongen igång. Spåkvinnan gjorde som direktören hade hoppats succé överallt. Det blev till och med så att hon fick öppna sin mottagning innan karusellerna var färdigmonterade och tivolit öppet. Direktören gnuggade händerna, pengar, pengar och pengar.

Så när tivolit kom till den där lilla staden mitt i skogen då gick som vanligt alla man ur huse för att inspektera karusellerna men, också spåkvinnan. Ryktet hade färdats före tivolits ankomst om en kvinna så kusligt perfekt i sina spådomar att människor både skrämts och imponerats av henne. Det gick rykte om att hon hade stoppat en eldsvåda och att hon hade hindrat en familj från att krocka med ett tåg när de var på väg hem efter tivolit.

Det var en kall och gråmulen eftermiddag när Mandarella De Lux slog upp sina dörrar. Kön med människor ringlade iväg genom byggplatsen som tivolit var i detta läge, alla karuseller höll på att sättas ihop. Först i kön stod en medelålders man klädd i en alldeles för stor brun överrock. På huvudet hade han en brun basker. Spåkvinnan vinkade in honom och mannen var inte sen att slinka in i husvagnen. Mandarella tittade med skarp blick ut över de väntande sedan stängde hon dörren utan att röra en min. ”Sett dig nir och ta av dig mossan tack.” Sade spåkvinnan och mannen gjorde som han blev tillsagd. Mandarella satte sig mitt emot mannen och lade sina händer på bordet. Hon tittade i bordsskivan hela tiden och rabblade ramsor på ett för mannen okänt språk. Plötsligt med ett ryck tittade hon upp med uppspärrade ögon och sade, ”Vill do veta framtidet?” hennes ögon verkade röda tyckte mannen som bara nu nickade. ”Bra, hondra kronor i min hand och löfte av dig jag vill ha.” Mannen tog fram sin plånbok och gav henne hundra kronor, ”Vilket löfte?” Svarade mannen. ”Efter tio år kommer denna spådom att kosta dig en sak, är du beredd att den ge då?” Mannen tittade lurigt på kvinnan och svarade, ”Beror väl på, vilken sak du menar?” Mandarella log och lite dregel började rinna ur hennes ena mungipa. När hon pratade sprutade saliv över mannen som gjorde allt för att verka som om han inte märkte något, ”Jak vill do säger ok till detta, då jak ge dig finaste spådom.” Mannen sade, ”Ok, kör du, det blir bra så.” Vad fasen skulle hon kunna ta av honom om tio år, löjligt.

Spåkvinnans spådom var kort och koncis. Mannen lämnade husvagnen på skakiga ben.

Dagen efter gick han ut i skogen för att leta efter en sak som spåkvinnan hade sagt skulle ligga inuti ett träd nära mannens hem. En säck. Ihåliga träd ja, de växte ju inte på träd direkt..  

Han gick ifrån träd till träd, inget var ihåligt. Nu började han skratta åt sig själv och sin dumhet. Att ens tro att en så dum sak som en spåkvinna skulle kunna veta någonting alls om sådant här? Precis då såg han hur en grå tygbit såg ut att växa ut från trädstammen på en stor och tjock ek. Mannen sprang dit och ryckte till i tygbiten och en stor trälucka gjord av trädets stam föll i marken. Inuti var det som en grotta i vilken det låg en stor grå säck. Mannen satte sig ned på knä och drog ut säcken. Den var tung och smäckfull med något. Säcken hade att stort tjockt rep virat runt sig och sedan var en brutal knut slagen som grädden på moset. Efter nästan en halvtimmes kamp emot denna knut fick till slut mannen upp säcken. Dess innehåll fick mannen att skrika rakt ut. Den var full med sedlar. Femhundralappar fint packade i buntar. Mannen tittade sig omkring, en sorts panikkänsla smög sig fram över skogens ljung och detta gjorde att mannen fortare än kvickt skyndade sig hem till sitt hus med sitt gedigna fynd.

Fem miljoner kronor, det var den totala summan av säckens innehåll. Mannen dansade runt i sitt hus och sjöng. Han hoppade jämnfota genom varje dörröppning och han öppnade en flaska billig whiskey, tog några klunkar, grimaserade och tänkte, ”Nu ska här fan med köpas riktig whiskey!” När natten kom så låg mannen i sin säng och tänkte på vad spåkvinnan hade sagt till honom. ”Ote i skogen, i ett öppet träd, ligger en säck fylld med din framtid. Sök bakom ditt hos, det är nära.” Sedan hade spåkvinnan gått och försvunnit bakom ett draperi.

Nu låg han i sin säng tillsammans med fem miljoner kronor, underbart.

Mannen skaffade sig exakt det liv han ville. Han startade ett importföretag som efter ett år blomstrade och genererade pengar i miljonklassen, han köpte hus i Spanien och i Grekland. Han hade nya älskarinnor varje vecka och inget öga var torrt efter hans framfart.

Åren gick och mannens rikedomar bara ökade och ökade, snart var det dags för tio-årsdagen av den magiska spådomen.

Mannen bodde nu i en herrgård och hade två stycken anställda för att sköta om hushållet och trädgården. Hösten hade kommit och nu satt han i sitt stora uppvärmda uterum. ”Denna golvvärmen är ju genial!” Tänkte han samtidigt som han läppjade på en white russian. Solen gick sakta ned över de fjärran trädtopparna och det skulle snart bli dags för lite kvälls tv i sängen. Han måste ha somnat till för helt plötsligt var det becksvart utanför uterummet och mannen spratt till. Inte en lampa i hela huset lös ju. Med en nyvakens förvirring stapplade mannen in i herrgården och välte omkull den kinesiska urnan från Ming dynastin värd två miljoner så den gick i hundra bitar. Han visste inte om han skulle skrika eller gråta,. ”Maria! Kjell! Vart faan är ni?” Skrek mannen, men de två hushållsskötarna skyltade med sin frånvaro. Nej nu jävlar sade mannen till sig själv och började försiktigt gå upp i trappan till den andra våningen. Då gick den stora ytterdörren upp med en rejäl smäll. In genom dörren kom en vindpust som förde med sig löv och annat som inte hörde hemma inne i en herrgård. Mannen skakade på huvudet och svor, ”Men vad i helvete är detta?” Klockan slog tolv. Mannen gick ned för att stänga dörren då han fick se att det faktiskt stod någon i dörren. En stor svart skepnad stod där helt stilla och blockerade det lilla ljus som kom in utifrån. ”Vem är du? Vad vill du?” Mannen kände skräcken komma krypande längs ryggraden. En rånare som ville ta allt ifrån honom, fy fan. Skepnaden i dörren tog några tunga steg in i herrgården som vibrerade av varje steg som om det var dynamit i den mörke besökarens fotsteg. ”Jag har kommit för att hämta priset för spådomen!” Sade den mörka skepnaden med djup och mörk röst. Mannen som nu satt i trappan för benen inte bar honom längre trodde inte sina öron. ”Hämta vad?” Svarade han. Den stora mörka skepnaden tog några steg till emot honom och svaret lät som åska som rullat runt i oroliga moln på en uppgiven himmel. ”Du sålde din själ till mig den dag du antog spådomen, nu tänker jag hämta den.” Mannen skrattade. ”Men herregud, vilka tabletter går du på då?” Frågade han den stora skepnaden som i ett huj kastade sig över mannen i trappan.

Maria och Kjell hade varit i den lilla staden och handlat för att sedan gå på bio. Klockan var efter tolv nu men de hade ju sagt till chefen att de skulle bli sena så de var inte alls oroliga, ända tills de fick syn på den öppna dörren. Maria tittade på Kjell och deras delade oro snärtade till dem båda i ansiktet då de sprang uppför trappan och in i huset. Kolsvart, Kjell tände lampan i den stora entréhallen och rynkade på näsan, det luktade svavel och bränt. Maria hostade och skrek rakt ut när hon fick syn på deras chef som låg utspridd över hela golvet.

Det året som spåkvinnan var anställd av tivolit var också det sista året som tivolit åkte runt. Den sista veckan på årets säsong så brann direktören inne i sin husvagn och detta var dödsstöten för hela rörelsen. Spåkvinnan försvann också den kvällen för att aldrig mer ses till igen av något mänskligt öga. Nu tio år senare så var dödsfallen i södra delen av Sverige de högsta någonsin och de brutala mord som nu inträffade skulle komma att för alltid beskrivas som de mest bestialiska massmord som genomförts i det lilla landet kriminalhistoria. Fyratusenåttahundrafemtio människor fick sätta livet till i denna till synes meningslösa akt och polisen stod som lyktor utan ljus. Något spår efter någon förövare fanns aldrig att få.

Ett år efter dessa hemska mord så öppnade landets största cirkus sin intagning för årets turné. När det knackade på direktörens dörr och han släppte in den Ukrainska spåkvinnan log han lyckligt, det gjorde hon med.

Slut.