AlltidThomas

Det är egentligen helt fel bild som jag ger av mig själv i dessa olika skrivforum. Jag har känslan av att de flesta tycker jag är deppig, sorgsen och riktigt mörk i mitt sätt att vara. Skriver nästan bara negativa kommentarer på facebook och mina inlägg här innan sagan är ofta gnälliga. Kanske har jag fel men så känner jag att jag skriver ibland. Jag är i verkliga livet exakt tvärtom till allt det som kan kallas deppigt och negativt. Jag arbetar alltid med positivismen som min ledstjärna. Det är alltid jag som ler när alla andra gråter. Det är jag som måste gå ut naken i snöstormen för att bära in ved och jag gör det utan att klaga. Det är i många situationer för många helt omöjligt att inte bryta ihop, men det gör inte jag. För jag vet att hur jävligt allting än må vara så kommer det alltid att lösa sig. Med detta sagt, så får ni som läser detta och kanske ni få som kollat om jag uppdaterat min blogg och sett att så inte varit fallet, ursäkta mig, för detta har varit om möjligt den värsta veckan hittills i mitt liv.

Därför tar vi och kör igång sagan med en gång nu!

 

 

Återkomsten till MaffiaArne

 

Två veckor hade passerat sedan Jimmy och Bengt hade gjort sin lyckade tur in i MaffiaArnes hemska boning. Med så mycket pengar på fickan spenderade de båda pojkarna för första gången i sitt liv en magisk tid som de aldrig skulle glömma. Inga oroligheter för pengar och inga behov av planering utan nu kunde de vila sin annars så jäktade hjärnor. Bengt köpte en serietidning varje dag och godis varje dag. Jimmy gick och växlade in en del av pengarna till USA dollar och lade dem i ett kuvert tillsammans med en orderkupong som han fyllt i med sin spretiga engelska. Sedan gick han till posten och fick reda på vad det skulle kosta att skicka det magiska brevet till USA. Det var en riktig höjdare detta för Jimmy, att äntligen kunna göra en efterskickning av amerikanska serietidningar. Men det tog nästan hälften av pengarna och om Jimmy skulle ha vetat hur länge han skulle få vänta på sina amerikanska guldkorn, ja, då vete tusan om han hade skickat efter något.

De båda pojkarna träffades nästan inte alls efter MaffiaArneupplevelsen så när Bengt ringde Jimmy var givetvis båda pojkarna glada över att äntligen dra igång kompisskapet igen. Men Bengt ringde inte bara för att kolla läget, nej Bengt ringde för att tala om läget. Han hade nämligen fått höra sin mamma prata om hur en utav hennes senaste pojkvänner hade vunnit onsdagens pokerturnering hos MaffiaArne. Bengt hade spelat dum och slentrianmässigt frågat vem detta var. Mamman som inte direkt brydde sig om någonting mer än män svarade, ”Ronny Rökare!” Bengt log och gick som sagts tidigare och ringde Jimmy direkt.

 

Ronny Rökare var en stillsam man när han sov. När han var vaken rev han ner hela världen. Han hade levt ett berusat liv de senaste tjugo åren och han hade krossat många kvinnors hjärtan med sitt burdusa beteende. Nu var Bengts mamma den senaste i raden som skulle försöka ”rädda” honom undan detta erbarmliga liv som han satt fast uti. Redan vid denna tidiga ålder så diskuterade och analyserade Jimmy och Bengt allt som hände runt dem och sina föräldrar. Oftast slutade det med att de skrattade utan glädje åt idiotierna som föräldrarna envisades med att hålla på med. Men ibland fick det dem att bara sitta tysta, sida vid sida och titta på människor som passerade dem där de satt på trottoarkanten.

Tillbaka till dagens story nu då. Bengt var helt i toppform i telefonen och Jimmy kunde inte låta bli att le åt sin kompis iver att komma tillbaka till det huset som ingen ville gå till överhuvudtaget. Men, dessa tomflaskor som hade ”hämtats” för två veckor sedan hade satt sina spår i pojkarnas vilja att ha mer. ”Jimmy, Jimmy, lyssna, Ronny har vunnit första pokeromgången och idag drar den andra igång. Han har fått vägen in! Jag tror det börjar klockan nio ikväll. Så sätt på dig dina fula kläder och kom hit för fan, nu hämtar vi lite mer godis!” Sedan fnissade Bengt och Jimmy svarade, ”Gött, perfekt, ok, jag kommer snart, ska bara hjälpa farmor att gå ut med hunden först.” Hunden ja, Jimmys enda kompis som han själv brukade kalla honom. Det var nog den i hela världen som Jimmy älskade mest och det var nog från detta underbara djur som Jimmy kände sig mest älskad tillbaka också. Så han tog kopplet, ropade på honom och sedan bar det av in i klockslagareskogen.

Det blev eftermiddag och det blev kväll. Jimmy och Bengt hade träffats utanför en korvkiosk och sedan inköpt en pappersask med pommes frites som de nu satt och delade på med en perfekt insyn över den stora porten in till MaffiaArnes hus. Den första besökaren till MaffiaArnes pokerturnering anlände i en reklamdränkt taxi. Det var en kortvuxen man med välansat svart hår. Klädd i något som verkade vara en kostymdräkt. Jimmy tittade på klockan och viskade, ”Tidigt, hon är bara halv nio” Hon i det här fallet refererades till armbandsklockan, ingen aning varför den har hon som extra epitet. Nu smög pojkarna fram till den bilen som stod närmast parkerad till porten, en svart Volvo duett. Det kom en man med en dam, arm i arm. De stannade och pratade med det som måste vara en kamera eller telefon, pojkarna hade ingen aning, sedan öppnades ena grinden och mannen och kvinnan slank in så fort att grinden stängdes fortare än vad pojkarna hade tänkt. Både Jimmy och Bengt var på språng att smita med in nu. De hade använt sin erfarenhet från föregående gång till att göra allting mycket smidigare denna gång. Inte nog med det, de hade med sig fyra kassar var, ni vet väl hur det är va? Mycket vill ha mer.  Men detta som nu utspelade sig framför deras portspaning hade de inte räknat med alls. Verkade som MaffiaArne hade trimmat porten rejält. ”Va faan, har han oljat in grinden med Coca Cola eller?” Fräste Jimmy samtidigt som Bengt lade av en rökare och Ronny knallade förbi dem utan att se dem precis en meter ifrån deras gömställe. ”Vicken idiot!” Viskade Bengt och spottade symboliskt efter Ronny. Jimmy som ville boxa till Bengt för att sitta och lägga av rökare i ett gömställe glömde bort detta direkt när Ronny Rökare ställde sig och pratade med den där lådan. Han hade en papperslapp i handen som han läste ifrån. ”Konstigt, trodde inte den stollen kunde läsa annat än etiketter på spritflaskor”, mumlade Bengt. ”Kom!” Viskade Jimmy och nu tog de en mycket stor risk. De smög upp vid ena sidan av porten som hade en symbolisk pelare som stöd till ingenting, ja? Symbolisk. Bakom den ställde de sig och lyssnade efter grindens öppningsljud. Ronny Rökare läste vidare på något som lät som verser, sedan klickade det till i väggen som pojkarna hade ryggen emot och ljudet av grind som gick upp spred sig till deras öron som oset av en färsk råtta till kattens nos. ”Nu!” Sade Jimmy och for fram lite på vinst eller förlust. Dörren ryckte till för att stängas och Jimmy kastade sig in likaså försökte Bengt att göra och klarade det nästan. Dörren nöp fast Bengts fot emellan portarna. Nej, inte på ett klämma sönder foten vis, men det var en hålighet i portarna exakt där och i den satt nu Bengts fot. Jimmy visste inte om han skulle skratta eller grina när han vred på huvudet och fick se Bengt sitta på marken med ena foten fast i porten. ”Men va fan Bengt?” Viskade Jimmy och brast ut i ett smygskratt samtidigt som han gick fram och drog försiktigt i Bengts fastklämda fot. Det var inte mycket om att göra så var foten fri så Jimmy tittade på Bengt, log och sade, ”Tala om för mig hur många pizzerior vi har i stan!” Bengt började rabbla och Jimmy ryckte till i Bengts fot så skon flög av på fel sida om porten men Bengts fot blev fri från sin fastklämda tillvaro. ”Taddaa!” Sa Jimmy samtidigt som han sträckte ut armarna som för att ta emot alla applåder. Nu var de äntligen inne i MaffiaArnes magiska trädgård fylld av obeskrivliga hemskheter.

Ronny Rökare som var så inne i sin koncentrationsakt inför kvällens pokerkrig borde ju faktiskt ha uppmärksammat de båda pojkarna som kastade sig in efter honom. Men det var inte ens nära att han gjorde så. Utan istället ökade han takten och snart stod han öga mot öga med MaffiaArnes springhund GuldGunnar. ”Välkommen Ronny Skojare, redo för att få lite rumpa piskad nu då?” Kraxade GuldGunnar. Ronny tittade bara argt på honom och klev in i det osymetriskt formade träpalatset som var MaffiaArnes hus.

Jimmy och Bengt smög fram efter kanten på den konstigt lagda grusgången i MaffiaArnes trädgård. Bengt viskade svordomar så det stod härliga till för att vara utrustad med bara en sko innebar att den andra foten trampade på en del stenar som inte alls kändes sköna med bara en strumpa på foten. Jimmy tittade på honom och viskade, ”Har du någonsin undrat över varför inte den här grusgången är rak? Jag menar, kolla bara, den ser ju ut som en jädra fylle orm?” Bengt himlade med ögonen och svarade, ”Skulle kanske va intressant om man hade två skor på fötterna så med andra ord just nu inte alls intressant!” Jimmy log och snart hade de båda pojkarna nått fram till entretrappan under vilken de smet in förra gången de var här. Dörren till huset for upp i väldig fart och det vällde ut lite rök samtidigt som ljusstrålar lekte runt i luften framför Jimmy och Bengt som frusit till sten inför det faktum att där i dörren stod MaffiaArne och tittade rakt ned på dem.

”Och vad kommer det sig att jag får så fint besök här då? Barn, hahaha, sist det var ett barn här gjorde vi ju kalops av honom, hahaha!” MaffiaArnes röst var tjock och raspig med en klart annorlunda dialekt, Dalarna som Jimmy gissat på var nog korrekt. Han hade tunt hår som såg platt och glansigt ut och han var klädd i vad som kan liknas vid en sjökaptens kläder. MaffiaArne var heller inte direkt smal utan magen var nog det som drog till sig den största uppmärksamheten. De båda pojkarna stod med huvudena nedåt, Bengt sneglade på Jimmy och viskade, ”Ska vi springa?” Då klev MaffiaArne ned för trappan och lyfte upp en pojke i var sin hand och morrade till dem, ”En sak ska ni ha jävligt klart för er, kommer ni hit som mina gäster så står ni fan mig inte och viskar mitt framför mig, och nej, ni ska inte springa. Försök, så kommer jag att väcka min trädgård, den skulle säkert vilja ha lite kvällsmat.” Sedan satte han ned pojkarna försiktigt i gruset igen. Bengt viskade med darrande läppar, ”Förlåt, visste inte att..” ”Be aldrig om förlåt mitt i mina ögon, ok?” Vrålade MaffiaArne som svar till Bengts taffliga försök till att rätta till sitt viskningsmisstag. ”Kom med nu, lika bra att ni går in, det vill säga, om ni vågar?” MaffiaArne gick med tunga steg in före dem och Jimmy tittade på Bengt med stora ögon, sedan följde de efter. Innanför dörren stod GuldGunnar och flinade åt dem med sina glänsande guldtänder som i princip fyllde upp hela ansiktet på honom. Dörren for igen bakom dem och MaffiaArne vände sig om emot dem och sade med glad röst, ”Roligt att få hit lite ungar på besök, kom ska jag visa er runt i mitt hus som är fyllt med tusentals hemligheter, jag har bara lyckats hitt tvåhundrafemtio av dem än så länge, säg till mig om ni hittar nån, ok?” Sedan gick han iväg och pojkarna följde efter uppför en brant smal trappa som ledde till en andra våning.

MaffiaArne gick rum till rum med pojkarna och talade om olika händelser som inträffat allt ifrån slagsmål, eldsvådor och spökerier. ”Detta är mitt sovrum,” Sade MaffiaArne med lite darr på rösten, ”Jag går sällan upp hit för att sova för varje natt när jag somnat i min säng vaknar jag av att min fru ligger bakom ryggen på mig och andas i nacken. Hennes kalla andedräkt blir till viskningar. En enda gång har jag vänt mig om bara för att stirra in i hennes bleka döda ögon.” Pojkarna stod som förstummade och tittade in i rummet som bara bestod av en säng och ett skrivbord med en stol. ”Kom nu, vi går upp till tredje våningen!” Ännu en lång snirklig smal trappa som knakade och gnirkade så mycket att man nästan kunde tro att den var gjort av ett levande material. Den ledde upp till ett enda stort rum, nja snarare en sal. Två biljardbord utgjorde kärnan i rummet som var upplyst med en rejält dämpad belysning av fyra guldkromade plåttaklampor hängandes farligt lågt. Runt omkring i salen stod det stolar och bord och vid ena sidan fanns en bardisk och en hylla precis full med sprit och sådant. Jimmy och Bengt spanade runt och MaffiaArne klev in till ett utav biljardborden, tog en biljardkula med sin hand och försökte rulla den i mittenhålet på andra sidan bordet men missade. ”Här upp har vi lite skoj emellan pokertävlingarna, kan ni spela biljard?” Jimmy skakade på huvudet likaså gjorde Bengt. ”Aah, synd, men jag kanske kan lära er någon gång om ni vågar komma hit igen.” Sa MaffiaArne men inte ämnat som en fråga. Jimmy lade märke till den konstiga lukten, ungefär som stearin. Men det fanns inga levande ljus någonstans. MaffiaArne gick nu bort till ytterligare en trappa, en mycket kortare och mindre trappa. Den ledde rakt upp igenom ett hål i taket såg det ut som. Den store mannen klättrade snabbt upp och igenom hålet. Jimmy stack efter men Bengt tvekade, ”Där uppe kommer han att visa oss sina slaktverktyg, jag är fan i mig helt säker!” Tänkte Bengt för sig själv men gick motvilligt upp efter de andra som båda hade försvunnit. Det var ingen slaktlokal, det var mera ett hobbyrum fylld med tomflaskor i alla storlekar. Och små fina verktyg spridda över ett bord där man kunde se hur några flaskor stod bredvid varandra med någonting stoppat i korken. ”Min hobby!” Skrek MaffiaArne, ”Att göra flaskskepp! Fina som fan blir dom, det vill jag lova!” Jimmy gick fram till en hylla som var placerad efter väggen bredvid fönsterrutan. Den var fyllde med flaskskepp i alla möjliga varianter. Han tog upp en och tittade närmare. Bengt visade inte upp det minsta intresse utan stod kvar där trappan ned började. ”Tycker du det verkar fint va?” Mullrade MaffiaArne till Jimmy, ”Ja, verkligen, är det inte svårt att göra sådan här?” ”Nja, inte om man heter MaffiaArne inte, det tar en liten stund, men det är ju som en terapi att göra dom. Du får ta det där skeppet med dig hem om du vill?” Det var första gången som lättnadens suck bröt igenom de nervösa pojkarnas uppförande. Både Jimmy och Bengt fattade nu att de skulle bli utsläppta, om inte MaffiaArne var en sådan vuxen som ljög, för de fanns det ju trots allt väldigt gott om. ”Ja tack, jag vill gärna ha det, tack!” Svarade Jimmy och kramade om flaskan med skeppet i som om det hade varit en hundvalp eller något i den stilen. ”Nej, nu ska vi snart dra igång pokermatcherna, ni måste gå hem nu!” Sa MaffiaArne samtidigt som han föste undan Bengt och klampade ned för trappan pojkarna var inte sena med att följa efter. Bengt gav Jimmy en sur blick när han tittade på skeppet Jimmy hade fått. Jimmy log tillbaka. ”Fy faan vilken slickare!” Tänkte Bengt och skakade på sitt huvud.

Väl nere på första våningen igen stannade MaffiaArne framför en stor dörr och tittade allvarligt på de båda vännerna. ”Jag har ett erbjudande till er.” Sade han och fortsatte, ”Kom hit varje söndag morgon och hjälp mig att diska så får ni femtio kronor var. Jimmy och Bengt blev helt stumma. Femtio kronor var i veckan? Wow, inga mer flaskraider då, perfekt. Jimmy fann sig fort och sade, ”Givetvis gör vi det, men då måste vi få vägen in?” MaffiaArne skrattade och sedan sade han, ”Visst ska ni få vägen in, inga problem pojkar!” Då gick den stora dörren upp och pojkarna tittad in i ett stort rökigt rum fyllt med stolar och bord. Människor satt lite överallt och alla rökte. Men cigarettröken blandades med en lukt av någonting surt, ungefär som gammalt vin. Ronny Rökare tittade ut och fick syn på Bengt, for fram emot honom med väldigt arg blick och fräste, ”Din jävla lilla horunge, nu ska du fan i mig få..” MaffiaArne högg tag om halsen på Ronny Rökare och drog honom emot sitt ansikte samtidigt som han log och sade, ”Ronny, Ronny, dum som en jävla hundbajspåse.” Pojkarna skrattade. ”Dessa pojkarna är nu mina anställda, rör du dem rör du mig, ok?” Bengt hade inte varit med om så många njutbara ögonblick i sitt korta liv men detta var ett han aldrig skulle glömma. Ronnys röda ansikte med ögon som nästan ploppade ur skallen på honom. Sedan satte MaffiaArne ner honom och gick in i pokerrummet, ”Kom pojkar, innan ni går, säg hej till allihop!” Jimmy och Bengt tittade in och kände igen alla där inne som tittade på pojkarna med en riktigt ärlig överraskad blick. ”Detta är mina nya diskpojkar, de var bara här för att kolla läget, har nån här vänligheten att de dem lite godispengar?” Sade MaffiaArne. Jimmy och Bengt stod med öppen mun igen. ”Lägg i denna påsen, skicka runt den GuldGunnar!” MaffiaArne gav GuldGunnar en konsumpåse och den gick från bord till bord och pojkarna hörde hur det plingade. Till slut kom den tillbaka till MaffiaArne som rotade lite i sina fickor sedan drog han fram en sedel som pojkarna inte hann se av vilken valör och stoppade den i påsen. ”Ge er iväg nu så ses vi på söndag!” Jimmy och Bengt sade tack och vinkade till alla som satt där, ingen sade något eller vinkade tillbaka. MaffiaArne klappade pojkarna på deras axlar och viskade, ”Detta är tuffa ganska tråkiga fylltrattar allihopa, roligt att få prata lite med er pojkar. Stick nu!” Sedan öppnade han dörren och pojkarna såg hur ytterporten öppnades lite på glänt. Bengt sprang ut och sprang utan att säga hej då eller tack eller någonting ända tills han kom till yttergrinden där han snabbt försvann. Jimmy visste att Bengt bara skyndade sig för att ta sin sko. Den skulle ju vara en väldigt rolig sparka iväg sak på marken för vem som helst. Tur för honom så låg skon kvar. Bengt satte den på sig och tyckte den var lite blöt men tänkte inte mer på det. En utekatt hade för bara tio minuter sedan kissat i Bengts sko.

Jimmy tog kassen med pengar i och sade tack och adjö till MaffiaArne. Under sin arm hade han flaskskeppet.

När Jimmy kom utanför staketet fann han Bengt som bara stod och andades tungt mot en vägg. ”Åh tack och lov, du kom ut med!” Jimmy tittade förbryllat på honom och sträckte fram plastpåsen med pengar. De båda pojkarna sprang allt vad de kunde hem till Jimmys farmor och snabbt in i Jimmys rum. Hällde ut kassens innehåll på golvet och började räkna. Det var mycket mer pengar än vad de hade trott det skulle vara, tvåhundratjugofem kronor. Helt jäkla otroligt tänkte de båda vännerna samtidigt som de under tystnad delade upp pengarna.

Detta hade varit en så totalt annorlunda dag emot vad de hade planerat och trott, så när Bengt gick hem till sig skildes de åt med mindre ord än vanligt, mycket att tänka på nu.

Bengt tog vägen förbi kiosken och köpte nya numret av Agent X9 medan Jimmy låg i sin säng och tittade över flaskskeppet, ”Hur fan kan man få in ett skepp i en flaska?” Viskade Jimmy sedan somnade han och sov helt underbart hela natten.

Än idag har Jimmy kvar flaskskeppet, det är lite märkt av tidens rand nu, men kvar är det.

MaffiaArne bodde kvar i den lilla staden i några år till. Sedan beslutade kommunen att alla dessa gamla ”spökhus” skulle rivas. Nya fina hyreshus skulle byggas. MaffiaArne flyttade tillbaka upp till Dalarna.
Ytterligare något år senare fick Jimmy veta att Maffians överbeskyddare hade dött. MaffiaArne dog vid en ålder av femtiosju år av lungcancer. På hans begravning kom mest människor från Arvika för att visa denna eminenta man sin respekt och omtanke, för trots sitt maffiga smeknamn var ju även Arne en människa, en riktigt rolig människa som man aldrig glömmer.

 

 

Slut.