En krypkylig dag vid isbanan.
Då har man avverkat den andra dagen av årets skridskoinferno vid den idylliska isbanan på torget. Som vanligt när jag styr min kos mot denna utlåningscentral så blir det kallt väder. Vet inte om det beror på att jag vid något tillfälle retat upp vädergudarna eller om det helt enkelt beror på min otur. Skit samma, jag gör mitt jobb i alla väder. Men mitt uppdrag börjar gå mot sitt slut där nu och idag såg jag att de som tar över också började förstå hur kablar och dylikt ska dras. Inte för att detta är en direkt svårighet för då skulle väl också jag ha fått problem.
Nej, nu får det bli något varmt att dricka samtidigt som jag skall berätta en saga för er.
Pappan, sonen och åsnan.
Förr i tiden var ett djur som åsnan ett mycket viktigt redskap. Åsnor användes som både transportmedel likväl som dragdjur. Att äga en åsna var nästan som att äga en bil idag.
Så en dag när pappan i huset satt vid köksbordet med sin enda son och räknade sina utgifter och endast fick tio riksdaler kvar att leva på denna månad så föll en tung skugga över hans sinne. Sonen som var en mycket vaken och begåvad pojke gick och gav sin far en kram och sade, ”Det är lugnt pappa, jag ska gå ut och fiska ikväll, jag ska fixa middagen ska du se.” Dessa ord fick pappan att le och krama om sin son tillbaka.
Kvällen kom och sonen knallade iväg till den lilla sjön som var belägen mycket nära deras lilla stuga. Han satte sig ned på sin favoritsten som faktiskt nästan såg ut som en stol urkarvad i sten. Gjorde iordning masken och kastade ut flötet. Nu skulle minsann den största middagsfisken i hela sjön fångas. Efter att ha suttit där i nästan en timme började det krypa i benen på den snälle sonen. Då hörde han någon säga, ”Nappar det nåt eller sitter du bara här och hänger som ett jäkla djungeldrägg?” Pojken hoppade upp och tappade sitt metspö i sjön. En åsna med glasögon och en brun cowboyhatt med hål gjorda för de långa öronen stod bakom sonen tittade allvarligt på honom. Nu var det ju på det viset att sonen aldrig hade mött en pratande åsna förut så detta möte blev ett sorts uppenbarelsemöte för honom. Åsnan tittade upp emot himlen och sedan rakt in i sonens ögon igen och sade, ”Det kommer att bli regn ikväll, och du kommer att få en gåta av mig att svara på. Klarar du att svara på gåtan innan första regndroppen faller så kommer du att få önska dig vad du vill och få denna önskan uppfylld.” Sonen plirade med ögonen. Detta lät ju helt hysteriskt. En pratande åsna och sedan något slags sagomumbojumbo? Nej, fan, vilken bullcrap. Pojken svarade, ”Du vet, inte för att jag tycker detta känns helt logiskt att prata med en facking åsna men ok, får väl tro att det inte är dolda kameran då. Men du? Hur fan ska du kunna uppfylla min önskan?” Åsnan skrattade och visade upp sina stora åsnetänder. Men de var verkligen inte som man tänker sig normala åsnetänder, nej inte alls, dessa var gula och vassa som vampyrtänder. ”Dumma pojke, hur fel du tänker! Du borde istället fråga dig själv, hur ska jag klara av att svara på gåtan?” Pojkens tur att skratta och åsnan slutade. ”Jag är till skillnad mot dig allvarlig, din dumma pojke.” Sade åsnan och såg helt plötsligt ut som en blandras med en drake. Sonen tittade upp emot stugan i hopp om att se sin pappa komma ut så han kunde ropa på honom. ”Nå?” Sade åsnan nu med en härmad Skånedialekt, ”Vill du höjra ein geuta?” Pojkens tankar snurrade fort nu och han tänkte aldrig på att fråga vad som skulle hända om han svarade fel och han svarade, ”Ja din åsna. Få höra din gåta då?” Åsnan log, hoppade upp i luften, landade på sina framben och de sprang den iväg på ett tiotal meter sedan tvärnitade den och hoppade ett bakåthopp så att landningen skedde tio centimeter från sonens ansikte. ”Håll i dig nu och låt ditt svar vara väl genomtänkt innan du säger det.” Pojken log men det var ett mycket osäkert leende och tro mig, det märkte åsnan som log ett stort och brett leende utan minsta osäkerhet. Åsnan harklade sig och tittade sonen djupt in i hans klarbruna ögon. ”Utanför varje hus finns en klättermus, men inne i väggarna finns det flera, hur många är de?” Pojken stod med förvånat ansikte, ”Va fasiken? Detta var ju ingen riktig gåta? Det finns ju inget entydigt svar på en sådan fråga!” Samtidigt öppnade pappan dörren och såg sin son stå och prata med en, en? Åsna? Pappan sprang tillbaka in i huset med en väldig fart och började rota i en byrålåda.
Sonen tittade på åsnan och sade, ”Ok, mitt svar är, hur många som helst!” Åsnans leende försvann och istället kom det där elakt vässade tänderna fram i en öppnad mun. ”Din jävla skitunge, hur kunde du veta det svaret?” Pojken log lite blygt. Han hade ju alltid varit en ganska klipsk son men just nu visste han faktiskt inte från vart han hade ens kommit på iden med att svara som han gjorde. ”Jag vill ha två kistor fulla med guld.” Sade pojken lugnt. Åsnan tittade i luften och sade, ”Fajn, där är dina kistor, men nu ska du besöka min kista!” Sonen hann bara se de två kistorna med guld glimma till sedan åt åsnan upp honom. Mätt och belåten sade åsnan, ”Mmm vilken härlig smak det var på denna grabb, nästan lika god som sin mamma.” Pappan i huset som hade känt igen åsnan från den dagen då den hade besökt dem för två år sedan och ätit upp hans fru smög fram över gräset med ett stort svärd i handen. Svärdet hade han fått av en granne som trodde på berättelsen om åsnan och som talat om för pappan att det troligtvis rörde sig om en speciell demon som ofta antog skepnaden av en åsna. Åsnan rapade, hörde steg bakom sig, vred på huvudet och sedan högg pappan av åsnans huvud. Två mycket förvånade åsneögon stirrade mot skyn när pappan sprätte upp den fallna åsnans mage och ut hoppade sonen. Sonen var full i slemmigt slajm men det brydde sig inte pappan om utan kramade honom hårt och länge och sade, ”Din dumma lilla unge, kommer du inte ihåg att jag sade till dig att aldrig prata med åsnor?” Pojken log för sig själv. Jodå, det kom han ihåg, problemet var bara det att han inte trodde något som pratande åsnor fanns. Nu vet han bättre. ”Pappa, pappa, kolla där borta!” Pojken bröt sig fri från pappans desperata kram och sprang bort emot de två stora kistorna fulla med guld. Pappan tappade hakan totalt och sprang bort med en så stor öppen mun att luften blev ren från flugor som hittade en tråkig tillvaro i pappans mun.
Några år senare satt pojken och pappan framför tv:n. De bodde fortfarande kvar i stugan men de hade köpt en stor husbil som stod utanför. Sedan behövde de inte oroa sig över enkla problem längre, det var nog det viktigaste. Så ur något riktigt eländigt kom faktiskt något riktigt gott. Tänk hur det kan vara va?
Slut.
