AlltidThomas

Jag är en nattlig vakendrömmare. I de perioder av ickesömn som belastar mig så tackar jag min lyckliga stjärna för min fantasi. Då kan jag drömma de mest bisarra och mest romantiska och mest skräckiga drömmarna i hela världen.
En gång låg jag och vakendrömde och somnade. Det underliga var att jag fortsatte på samma dröm fastän jag somnat. Och fick då lära mig att i de riktiga drömmarnas värld där är allt verkligen upp och ned, till med elefanter klättrar upp i tallarna))))
Det är så varmt här, drömmarna blir följaktligen hetare än vanligt, jävligt störande!!
Skickar mina tankar till de jag bryr mig om innan jag släcker lampan.
Gud så skönt, mörkret. Ögonlocken blir tunga som bly och mina försök att tvinga mig till att ligga och drömma i mörkret (vilket är skitmysigt) går åt pipan direkt.

Haft en hemsk natt i vanlig ordning. Vaknar varje timma. Ser alla mina missade samtal från min mamma, fan. Men jag försöker sova. Pratar sedermera med henne och jag får gå resten av dagen med dåligt samvete gentemot henne. Jag är ledsen mamma men jag önskar jag kunde vara en bättre son, kanske blir jag det en dag, kanske inte. Bara att hoppas hon inte läser detta då hehe.

Dagen flöt på i vanlig semesterordning, packning, handling och sedan kattkrig. Nu har både kattmamman och ungarna börjat göra egna bon lite överallt.. På de mest opraktiska ställen som möjligen går att finna. Och ungarna åt kattmat med en gång idag, de spottade åt välling och pure, men kattmat det var mums det. Torrfoder alltså. Ok, bra då, nu kan de gå på lådan och äta riktigt mat, duktiga katter. Sätter in en bild på Link och TwoFace som uppenbarligen vill bo i Sodastreamflyttlådan.. Nu ska jag dricka en Burn och se på en lovande skräckfilm, The Haunting of the Whaley House…. Ser go ut den :D

Fortsättning på korsvägsdemonen kommer imorgon!!!

Jag satt och tittade ut genom fönstret utan att låta en enda tanke komma ut. Åskmolnen rullade fram i horisonten och de såg aldrig ut att ta slut. Jag tänkte på att om allas tankar behålls inne i hjärnan, då skulle ju livet bli bra tråkigt, förlora själva kärnan. Så jag tänker "högt"när jag skriver, ibland gör det lika ont som när en katt river :))))) Och nu flinar jag åt mina dumma rim, känns ju lite som att jag är inne i ett stim! :))))

Sitter i sängen med värsta korsdraget vilket resulterar i att jag i praktiken har gardinerna i mina ögon.
En hemskt känslomässig upplevelse drabbade mig då jag gjorde misstaget att lyssna på Run med Snow Patrol.
Vilken fantastisk text som bara måste vara självupplevd för att kunna skrivas.
För en del saker måste vara på det viset.
Till och med min fantasi har sina gränser och kan aldrig slå erfarenheter och självupplevdheter.
Tänker tillbaka på mitt liv men backar snabbt. Det gör ju för ont och jag skäms ju för mycket. Sådana felaktiga beslut jag tar, så mycket dumt jag har gjort. Men jag har alltid trott att jag skall rätta till allting en dag, det gör jag fortfarande.
Känner mig starkare och gladare än på många år just nu. Och det i en tid då orosmolnen hopar sig över horisonter som ännu inte varit öppna.
Men gud vad störande ont denna sång gjorde då, så vacker.
Den skall allt spelas på min begravning den tror jag, och det sagt utan någon slags domedagstyckasyndommigsjälvsak nu då hehe, nej, mer ärligt faktiskt.
Run med Snow Patrol.

Jag har berättat för er om att de blodtörstiga Lodjuren från Blodspilleskogen tagit över varenda dike i Ottebol?
Men det har bildats en motståndsrörelse, de kallar sig The Skavengers. En ohelig sammanslagning emellan katter, grävlingar och rävar. Till och med en och annan skogsmus har fått en lägre uppgift på delegeringslistan (vara bete till något utav lodjuren).
Jag lyckades få en bild på Mc Saga när hon precis siktat in sig på ett stackars ovetande Lodjur. (Jodå, fullträff, ett lodjur mindre i dikena i Ottebol…)

Jag har tid. Jag har mycket att göra. Jag har lust. Men istället sitter jag med min största passion, skrivandet. Har nog fan i mig ett stort fel i min hjärna,,, fy fan.

Tid. En utav dagens världs absoluta ovärderligheter. Den som har mycket tid den har allt. Den som inte har någon tid går under. Men visste ni att vi kanske allihop har fått delar av vår tid stulen? Inte? Bra, läs följande då så vet ni..

De hade funnits på denna planet alldeles för länge. De var så anpassningsbara att det var skrämmande. Men först nu stöter de på problem. För tiden blir inte lika lättåtkomlig längre plus att övervakningssamhället avslöjar även sådant som får den som står utan öppen mun att få en direkt.
Det finns historier om vampyrer, varulvar, hemliga monstergrupper som lever i de mörka skuggornas land, ren bullshit! Men såklart roliga och spännande historier för de uttråkade. Att det sedan finns ett hemligt släkte, en underjordisk organisation, tusentals varelser över hela jordklotet, det låter väl mumsigt va?
De riktiga icke mänskliga människorna som lever mitt ibland oss de kallas helt originellt för tidstjuvarna. Aha! Ny tänker ni säkert, ”Thomas har sett den där filmen där tiden du har i ditt liv är programmerad på din handled och allt betalas med tid…” Haha, ja tjenare, en bra film och jag blir mer och mer säker på att dess manusförfattare fått reda på detta med tidstjuvar och inspirerats till filmen.
Först 2010 fick CIA nys om tidstjuvarnas existens och intensifierade då direkt jakten på dessa illmariga tidsmarodörer med målsättning att få reda på vilka deras uppdragsgivare kunde vara och hur de var konstruerade rent fysiologiskt.
Men att fånga en tidstjuv är nog lika lätt som att fånga en vind skulle det visa sig. På de två senaste åren hade CIA fångat 0 tidstjuvar men de hade i alla fall fångat en utav dem på en övervakningskamera på en bar.
Men hur fick då CIA reda på att dessa varelser fanns då? Jo, helt enkelt pga att en utav tidstjuvarna gjorde ett monstruöst misstag. Han tog inte reda på sitt tidsoffers hela bakgrund, vilket är en grundregel för alla tidstjuvar. Han gick bara in på en bar och tog tid från den första han hittade. Denna specielle tidstjuv gick under namnet Red, enbart för att han hade röda öron och älskade rött vin. Nu var det ju höljt utom allt tvivel att han denna dag på baren då han stal tid från en CIA-agent var kraftigt berusad för inte ens Red skulle annars göra ett sådant misstag. Denna bar hade också den där övervakningskameran som nämndes ovan, där Red fångades. CIA har ju ingen aning om att denna varelse går under namnet Red så de har satt ett eget namn på honom, ”The Bartimer”. Föga originellt.
Det kan ju bara spekuleras i vad som händer när en tidstjuv stjäl av din tid. Kanske tar den din livsenergi för exakt den tiden du skulle ha haft om du fått behållit din tid. Kanske är tiden länkad på något sätt i dimensionernas oregelbundna världar och kan användas på något sätt.
Hur som helst, ville bara påvisa er som läser denna sida om dessa varelsers existens. Så om ni ibland undrar vart tiden tagit vägen, då vet ni det nu..
Som sagt, många sanningar om det som ska vara osant ska sägas på denna sida..

Hehe,nu var jag elak :))) Direkt töntiga är de små liven inte. Men de har fått namn.. Den röda han heter Link, den med halva ansiktet brunt heter TwoFace och den som bara är gullig hon heter Bosi.
Hade jag fått bestämt hade de hetat Gunbritt, Ragnhild och Obama.

Unidentified Submerged Object, ett oidentifierat föremål under vattenytan. Ett fenomen mycket store än vad man kunde tro. Det sker mer iaktagelser av mystiska undervattensfarkoster än det rapporteras om UFO:n.
Det kan till och med läsas i Christofer Columbus loggbok om hur ett flertal lysande föremål kom flygande både i och ur havet. Men på den tiden togs sådana iaktagelser som religiösa akter eller som aninmaliska.
År 320 före kristus Såg Alexander den store mystiska metallsköldar komma flygande ur vattnet. Stora som hus men ljudlösa. Detta fick Alexander att spendera de sex sista åren med att söka efter dessa metallsköldar.
Men det mest dokumenterade USO-fallet är nog ändå 1967 (härligt år) i Shag Harbour,Nova Scotia, Kanada.
Ett hundratals vittnen såg den 4e oktober ett stort cigarrformat lysande metalliskt föremål stå helt stilla i luften i nästan i en halvtimme. Sedan dök det, i mycket hög hastighet ned i vattnet och försvann. Många fotografier och filmer togs men alla är ”mystiskt” försvunna till dagens datum.
Nästan en vecka efter detta chockartade fenomen kom nästa smäll i den lilla sömniga hamnstaden. Ett exakt lika föremål som det som tidigare hade försvunnit ned i vattnet kom i hög hastighet och dök rakt ned i vattnet igen. Men i och med detta så blev den lilla staden Shag Harbour en belägrad stad av den Kanadensiska militären. Ingen kom in och det var till och med svårt att komma ut ur staden. All kamerautrustning beslagtogs och i flera års tid var staden ett riktigt Area 51 fast i vattenvärlden.
Det skrevs flera böcker om händelserna, både faktaböcker och rena sagorna.
Jag skulle kunna sitta och skriva hela dagen här om alla dokumenterade USO:n men det var ju liksom inte meningen. Min mening var att väcka er nyfikenhet, att ni själva nu ska undersöka på Internet om detta fenomen. Det finns en hel del goa dokumentärer. History channel gjorde några bra.
Jag kommer att presentera flera av dessa fenomen på min blogg. Väldigt ytligt, men ändå en presentation pga att jag vill att ni ska se den stora bilden. Se att allt inte bara är vad som finns på Palmviken. För om man sitter och filosoferar över allt. Och lägger till dessa lite småmystiska ingredienser då kommer man fram till en sanning som heter duga. Det är först då som man kan våga sig på att prata om alla livsfrågor som finns. Religionens roll i allt detta då? Jomenvisst, den har en stor roll. Men kanske inte på det sättet som så många tror. Det är ju bara att tänka logiskt samtidigt som man låter tanken gå igenom de murar som byggts upp av förnuftets dumma kommendanter.
Nu ska jag se ännu en dokumentär, om illuminati…. Skrämmande faktiskt.

När det vore högst passande att sova passar jag på att inte göra just det. Utan tar min nattliga tur ut i det okända. Tiden på dygnet då de som skyr dagens ljus börjar röra på sig. Gnistrande ögon i strålkastarens ljus. Några buskar som rör sig som om de fått löss. Sedan kommer civilisationen. Gatlampor som lite bekvämt talar om för dig vart du ska köra. När jag var yngre brukade vi sparka till dessa gatlampor så de slocknade. Sådant som man ångrar idag och inte riktigt kan förstå det endera tuffa eller roliga i själva aktionen. Men ok, sådan var ju ungdomen, felaktiga beslut på lång rad. Haha, ja, ja, jag gör dom väl än :) De felaktiga besluten alltså :) Kanske lär jag mig en vacker dag, vem vet? :)

I den minst 5000 år gamla hinduistiska skriften Mahabharata beskrivs flygande objekt i skyn. Blänkande i guld och med förödande krafter att förgöra men också att hela skadad mark, de blev kallade Vimanas.
En ganska intressant tanke tycker jag, iallafall tillsammans med hur jag ser på saker och ting och med kunskapen jag fått genom att läsa alla olika religioners skrifter. (Nej, jag har inte lusläst alla men i alla fall skummat igenom alla och lusläst 3 av dem)
Men om man verkligen vågar och vill. Då ska man gå igenom alla dessa skrifter. För långt före de profeter som dokumenterats i biblarna och i koranen fanns ju det som är intelligensen bakom allting?.. Låt din tanke flyga fri och fantisera, låt det som ska synas synas. För det råder ingen tvekan alls om att det är värt det. Vi är så små i det stora hela så det är nästan komiskt, för vi tycker vi är så stora. (Människorna)
Bilden föreställer en Vimana, handgjord för tusentals år sedan i Malaysia. Men liknade hantverk föreställande exakt lika farkost har hittats i Peru och Indien. Gött med lite semestergrönning väl :D ?

Långt, långt borta hördes en röst. En diffus stämma som sade, ”Sammy, Sammy, Vakna nu då! Du kommer ju för sent till skolan!”
Sakta kom allt tillbaka och Sammy for upp ur sängen så att mamman ramlade på rumpan i ren överraskning samtidigt som hon skrek en mycket ovanlig svordom för att vara henne.
”Men va fan mamma! Hur kom jag hit?” Sammys fråga måste ha varit väldigt dum eller också pratade han väldigt otydligt för mamma skakade bara på huvudet och svarade, ”Du måste sluta dricka dessa förblenade energidryckerna, ok? Sätt fart nu, jag kör dig!”
Sammy förstod ingenting. Hade han svimmat där ute i skogen eller? Men hur i helvete hade han hamnat här i sin egen säng då med pyjamas och allt? Otroligt konstigt, eller rättare sagt otroligt jävligt fruktansvärt ologiskt!
Han drog på sig sina mest slitna jeans som säkert skulle behöva tvättas. Kalsonger och strumpor hade han i alla fall tagit nyrena ur den översta lådan i byrån fylld med överraskningar. Om man har ironisk humor vill säga.
En t-shirt med trycket NEJ på blev dagens överdelsutstyrsel. Skulle säkert bli en riktig skitdag detta med tanke på hur den hade börjat.
Mamma satt redan ute i bilen, en liten Mitsubishi Lancer årsmodell -89. Sammy var lika överraskad för varje dag som den bilen inte självdog av ren ålderdom eller av respekt för den övriga bilvärlden för att den bidrog till en fulhet som inte var bilvärlden värdig.
En flaska Pucko i ena handen och ett paket med skinka i den andra och sedan iväg ut till en styck otålig mamma i en styck ful bil och iväg till en styck slempaddeskola.
Men det ska ni veta att Sammy normalt älskade skolan och hade högsta betyg i så gott som alla ämnen. Idrott var ett undantag, där fick han inte så högt betyg mest pga att han sket i simlektionerna. Men han kände inte som om han skulle lida så mycket av det. Någon sjöman hade han ju aldrig tänkt bli och risken för att filmen ”Waterworld” skulle besannas under hans levnadstid vore högst ologisk.
Som vanligt i den tio minuter långa bilfärden till skolan med mamma så blev han tvungen att sitta och lyssna på hur tufft hennes liv som ensamstående mamma var. Vilken elak chef hon hade men hur otroligt duktig hon var på sitt jobb. Hon arbetade som avdelningsansvarig på ett utav de där större varuhusen som i princip sålde allting mellan himmel och jord. Hon hade hand om trädgårdsavdelningen. Vilket hade resulterat i att saker och ting hade blivit bättre för Sammy faktiskt. Mamma hade ju köpt en sådan där förprogrammerad gräsklippare till inköpspris. Det hade ju nästan räddat Sammys liv, för den där jävla gräsklippningen, den var så urtråkig att Atari 2600 framstod som värsta grafikdrömmen.
Men någonting kändes konstigt idag. Han kände det som om att han hade läppstift på sina läppar? Som om han hade ont på fel ställe, ja ni vet? Där nere.. Sen luktade det rökt makrill hela tiden. Han hade redan frågat mamma om någon idiot grillade så här tidigt på dagen, men blicken hon gav honom fick honom att förstå att denna doft, den kände verkligen bara han.
Som vanligt verkade det som om alla skolungdomar på denna högstadieskola kom exakt en minut före lektionstarten. Den breda trappan som ledde upp till de stora dubbeldörrarna vid skolentrén var smitfulla med ungdomar som alla försökte gå in genom dörrarna på samma gång. Helt jävla otroligt, tänkte Sammy och gav sig in i gröten av sena skolungdomar.
Sammy han precis komma innanför dörrarna då han fick en klapp på ryggen av en okänd kille som sade, ”Grattis då din turgubbe!”
Sedan mötte han många som sade just ”Grattis” till honom. Detta gjorde honom mer förvirad än klok.
Som i alla andra skolor som byggdes under kalla kriget tiden så var också denna utrustad med ett högtalarsystem som var både raspigt och frasigt i sin ljudkvalitet. Först kom det där jävla plinget, sedan meddelandet. PLING! ”Kan jag sscchhh få be frrrrr Sammy Ludwigson att komma till rektorskontoret tack!”
Va?
Hade han hört rätt?
Hur många Sammy Ludwigson fanns det på denna skola egentligen? För inte fan kunde meddelandet gälla honom?
Fröken Nippertipp kom nippertippandes i sin tätt åtsittande kjol och sina 30 cm höga klackar. När hon fick syn på Sammy sken hon upp som en sol. Sprickor i hennes alldeles förskräckligt förskräckliga smink spred sig tack vare hennes stora leende. Detta fick Sammy att le också.
”Grattis då lilla Sammy, skynda dig till rektorn nu, så du får veta vad du ska göra!”
Men? Sammy stod som förstenad men också nu fylld av förväntan. Detta kunde ju faktiskt bara betyda en sak..
Sammy sprang allt vad han kunde till rektorns kontor, hann inte bromsa så knacken på dörren blev i själva verket Sammy som for in i dörren med ett brak i ett desperat bromsförsök efter att ha hoppat nedför de sex trappstegen som ledde ned en halvvåning till rektorns kontor.
”Kom in!” Rektorns röst var som vanligt bastant och rejäl. Fick Sammy att känna sig som en liten skogsmus som stod och pep i varenda hörn som han kunde hitta.
Sammy klev in och Rektorn satt med armarna i kors lätt tillbakalutad i sin bruna rektorsstol. Kungen av skolan, tänkte Sammy och flinade lite åt sin torra humor. Rektorn å a ndra sidan flinade inte alls.
”Sammy, det har hänt en olycka.”
Sammy satt nästan munnen i halsen.
”Din vän Eilert som skulle ha deltagit i vår Europaturné har, hrm, blivit sjuk.”
Nu hände det som bara inte fick hända vid ett sådant här tillfälle. Men Sammy kunde inte hålla sig. Han hoppade upp i luften och gjorde värsta Thomas Brolin snurran, föll sedan ned på knä i den ocoolaste Pokemontränarstilen med knuten näve och sade, ”Yes!!”
”Ja, nu ska vi väl inte vara glada över andras olycka då Sammy, men jag förstår dig och du har verkligen gjort dig förtjänt av detta. Så hem och packa, ni åker redan imorgon vet du?”

Som i en dimma gick Sammy igenom korridorerna i skolan. Han ringde sin mamma som inte helt oväntat blev helt hysterisk och tog resten av dagen ledigt för att hjälpa sin son att packa och handla hem det han behövde ha med sig.
Sammy gick ut genom skoldörrarna och iväg över skolgården. En liten flicka i vit klänning kom emot honom. Hon hade böljande gult hår och en hy så blek att man kunde tro att hon var rejält sjuk.
”Du vet att du kommer att få betala va?” Sade hon med en röst alltför myndig för sin litenhet.
Sammy bara tittade på henne och skakade i huvudet. Tänk att dessa idioter redan i sådan tidig ålder utvecklas till att bli idioter, tänkte han och skrek rakt ut en gång till ”YEESSS!!”

Det finns väl ingen ledighet som slår den första semesterveckan. Den går inte så fort. Vetskapen om att flera veckors underbar ledighet är på väg gör att man bara går och småmyser. I alla fall var det så på den tiden som man inte visste bättre. Nu vet jag och det gör att jag får panik! Det kommer bara att smälla till så är jag tillbaka på jobbet!!
Så allt som jag har tänkt att göra är det bäst att jag gör nu med en gång.. som att skriva del 4 i korsvägsdemonen till exempel.. det ska jag göra nu 

Kattungar. Alla vill ha dem. I alla fall de första 4-5 veckorna, innan helvetet bryter lös och de tre små gullpluttarna förvandlas till partycrashers de lux.
Fantastiskt! Första gången de små liven rymde från sitt bo kom deras mamma ganska bestämt och bar tillbaka dem. Tilläggas kan då att de alla tre skrek som om kattmamman höll på att bita ihjäl dem. Men, hrm, det var ju inte ens nära som ni kan förstå.
Nu, är dessa tre varelser i tre olika rum. Mamman har gett upp. Mina barn har gett upp, såtillvida att de var med en stund i alla fall och skulle under en direkt order också delta, det vet jag. Men nu gör de små katterna ont att fånga in, inte så romantiskt. Sylvassa små tänder och klor som draködlor.
Tycker allt lite synd om kattmamman, hon ligger där och delar ut vissa kommandon och uppenbarligen åtföljs inget av dem för nu har hon somnat.
En utav ungarna, som fått namnet TwoFace, försöker nu sätta sig i ett decilitermått som använts för matuppmätning. Det blir som att försöka sätta The Blob i en bil. 
Wow, en kiss ass unge..hoppar in i boet och mamman springer dit jätteglad..och den får en spene nu,,,men vad gör de andra då,, här kommer en till,,nej här kommer både TwoFace och Bosi flygande, lukten av mat gör dem vansinnigt aktiva och sällan ser man denna farten i deras aktion. Och lilla Zelda ligger och myser nu. Hennes tre små gullisar äter så det jämt smackar till i luften i Ottebol och Zelda hon spinner så högt att jag redan ser en granne komma springande ur sitt hus vilt skrikande med händerna för sina öron. Nåväl, han var ju redan lite koko från början så detta var väl bara väntat.
Fick höra senare att han hade fortsatt sprungit och vrålskrikit ända till Åmotfors. Där hade en polispatrull plockat upp honom. I polisbilen hade han sedan fortsatt vråla att HELA VÄRLDEN SPINNER!! NU GÅR DET ÅT HELVETE!!!
Om det var detta som gjorde att poliserna körde rakt in i en utav dessa fantastiska ”farthinderrefugerna” i Åmotfors det vet jag ju inte, men det gjorde de.
Detta ledde i sin tur till att den skrikande mannen smet och poliserna fann sig så pressade att de avlossade ett flertal skott efter den vrålande mannen. Ingen kula träffade som tur var. Men fru Olssons katt stendog efter att ha fått en richochet i huvudet då den precis suttit sig tillrätta för eftermiddagstvätten och ett annat skott sköt punktering på GödselGunnars nya Audi V5.
En korv med bröd köpt i Åmotfors bensinmack sköts också ur handen på den intet ont anande ungdomen Peter som var på väg till sin stora 745a. En gammal Volvo alltså. Detta drog ju igång de största skratten som någonsin kunde ha hörts från det övriga gänget som satt kvar i bilen och Peter, som normalt sett, var en lugn herre fann sin heder skadad och tog upp en stor sten som han i ren ilska kastade iväg. Olyckligtvis träffade det Lokrutan på ett lokaltåg som nyss annonserat Åmotfors. Lokföraren fick panik och tryckte på knappen ”TRYCK ALDRIG HÄR” vilket i lokaltågens värld innebär att hela tågsettet lyfts upp på nya ”Metallben” och knallar iväg på rena transformerskampanjviset. Problemet blev ju dock detta. Ingen hade fått utbildning på att styra tåget med dessa metallben.Vilket då innebar att det förvirrade lokaltåget gick rakt i väggen på Åmotfors Brandstation som i sin tur föll ihop som ett korthus och klämde ut en brandbil som flög runt 40 meter innan den landade på flaket på en Makedonsk Traktorleverans. Som tur var hade traktorn redan levererats till den glade bonden Sven på Hjale.
Den makedonske lastbilsföraren hade sin stereo i maxvolymläge och lyssnade på ett utdrag ur den Makedonska kongressens senaste debatt om varför de inte bara får heta Makedonien utan måste heta, Före Detta Jugoslaviska Republiken Makedonien. Några dagar senare skulle han upptäcka brandbilen och sälja den i en mörk gränd i Belgrad.
Så visst kan man prata om en intressant händelseutveckling ibland väl? Nåja, livet är ju alltid på detta viset. Tappar man lusten så är det ofta förståndet man letar efter..

Det är väl både på gott och ont som jag har kunnat observera att gängposteringarna i alla diken här i Ottebol är övergivna. Lämnade i panik med blodspår som det enda beviset för att det inte gick lugnt till.
Vad har hänt då?
Ja det kan man ha många teorier om. Min är att Lodjuren har kommit hit. Sedan jag själv såg ett av dessa lejonliknande majestätiska djur när det lugnt passerade dimmornas väg så är jag nu övertygad om att Lodjuren styr Ottebols djurvärld.
Det har dock gått ett rykte om att Björnarnas röda fraktion i Norrland siktat in sig på Värmland, men troligtvis inte Ottebol. Alla djur kan för ju fan inte komma hit?
Jag gör min sista vecka här. Ska njuta och insupa precis all energi jag någonsin kan. Jag älskar Ottebol. Så mycket!!
Sitter i sängen och funderar på en enda sak. Lellräven.

Vägen vi alla går på är olika. Men alla vägar har någonting gemensamt, de leder oss någonstans. Jag älskar den här bilden. Min väg just nu. Men min framtida drömväg är en allé kantad av frasiga björkar.
Nej nu får det allt bli till att se på någon film. Verkligheten behöver skuffas åt sidan lite ;) Kram på er allihopa.

Jag funderar på om jag skall starta en instruktionskurs för hur man bäst agerar om man faller i en trappa. Har stupit två gånger idag, till min sons stora glädje,kan jag tillägga. Ser ju roligt ut,stora klumpiga pappa snitsar omkull sig själv i trappstegens djungel. Ja ont gör det i alla fall,men som de skulle ha sagt i Peru, "Jag bryr mig inte om sånt som jag inte har vett att inte bry mig om."

Inga alls idag! Sena nyheter alltså? Om ni inte vill höra min åsikt i Syrienslakten? Nej, trodde väl inte det.-.-. Lyssnar på musik och har ont. Förbannar mig själv om och om igen som om det skulle hjälpa. Tittar på de halvfärdiga väggarna och sedan i taket. Andas in den välsignade kvällsluft som slinkit in genom den öppna rutan. Tänker på det lilla huset..